Louise i New York City

Äntligen har mina problem löst sig och jag kan ju regestrera mig för kurser. Det går inte att beskriva den lättnaden jag kände när dom ringde från White Plains och sa att jag nu är helt transfered till midtown campus. Så, det första jag kommer göra imorgon är att ta mig till skolan för att göra mitt schema.

Tänk vad tiden går fort. Snart har jag bott i New York i ett år, fattar ni (?) ett helt år. Det känns som om det var för en månad sedan jag boardade planet till New York med tårar i ögonen, medans jag undrarde vad jag hade gett mig in på. Jag har verkligen tvingats växa upp här och jag har blivit mycket starkare som person. Jag är väldigt glad att jag tog mitt beslut att plugga utomlands ett tag för nu ser jag livet lite annorlunda än vad jag gjorde tidigare. Det finns så mycket som jag vill göra, och nu vet jag att jag faktiskt är kapabel att göra det mesta. Om jag klarade av att flytta ensam till New York i 19 års ålder, utan att ha varit i USA innan då klarar jag nog det mesta. Visst, allt har inte allt gått som jag har velat här men ändå har allt vänt sig till det bättre. Jag känner verkligen att jag kan åka hem i mars med stoltheten i behåll. Stenstorpstjejen har överlevt storstaden.