Håltimma
Läraren i Fashion Forecasting är en riktig tuffing! Jag kollade blackboard i morses i hopp om att lektionen kanske skulle vara inställd (jag var riktigt morgontrött) men icke. Sen när jag såg den totala frånvaron av någon kommentar om en inställd lektion tänkte jag för mig själv "vad hade du väntat dig Louise? Skulle professor Maglio någonsin vara sjuk? Nej jag tror inte det" Hon kom till lektionen i morses även om hennes första kommentar var "Ah, I have a cold". Hon är en riktig tuffing alltså.
Nu har jag en håltimma och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag ta mig till någon affär och kolla lite kläder, eller ska jag sätta mig på någon Starbucks och dricka kaffe? Det bästa vore kanske att ta sig till en Barnes and Noble's, ta några tidningar och dricka kaffet där. Då kan jag få några ideer till två av mina framtida projekt. Vilken snilleblixt.
So long
Nu har jag en håltimma och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag ta mig till någon affär och kolla lite kläder, eller ska jag sätta mig på någon Starbucks och dricka kaffe? Det bästa vore kanske att ta sig till en Barnes and Noble's, ta några tidningar och dricka kaffet där. Då kan jag få några ideer till två av mina framtida projekt. Vilken snilleblixt.
So long
Fashion Forecaster, ett framtida yrke?
Jag sov inte så bra i natt, och det var mest för att jag inte kan sova när jag oroar mig över någonting. I natt oroade jag mig över en del av ett modeprojekt som skulle vara klart och inlämnat i morses. Kan verka som en löjlig grej att oroa sig över, men för mig stör det en hel natts sömn. När jag vaknade i morses var jag allt annat än utvilad och jag ville helst av allt bara ligga kvar i sängen. Men, you got to do what you got to do, så det var bara till att dra sig ur sängen och ta sig till skolan. Självklart gick ju allt hur smidigt som helst så jag oroade mig över ingenting, igen.
Så här såg vårat projekt ut när det var klart. Det ser ut som en enda röra på
den här bilden, men i verkligheten såg det bättre ut. Till vänster finns våra
tyg prover för våran trend, och till höger ser ni våran rapport och ett halsband
som representerar vad för slags accessoarer man kan ha till.
Jag tycker verkligen att det här projektet är roligt, men samtidigt är det väldigt stressigt. Fast det är en bra kurs för mig eftersom jag vill öppna en egen affär i framtiden.
Så här såg vårat projekt ut när det var klart. Det ser ut som en enda röra på
den här bilden, men i verkligheten såg det bättre ut. Till vänster finns våra
tyg prover för våran trend, och till höger ser ni våran rapport och ett halsband
som representerar vad för slags accessoarer man kan ha till.
Jag tycker verkligen att det här projektet är roligt, men samtidigt är det väldigt stressigt. Fast det är en bra kurs för mig eftersom jag vill öppna en egen affär i framtiden.
Stressad
Jag har kommit hem från en inte speciellt givande engelska lektion. Lektionen gick i princip ut på att våran professor läste upp uppsattser från elever som ville ha dom upplästa för klassen. Hm, jag känner att min hjärna flödar över av ny kunskap.
Nu sitter jag och väntar på att min mat ska bli klar. Börjar känna en viss stress över mitt prov nu. Sitter och bitter mig frenetiskt i underläppen och sätter upp och släpper ut håret gång på gång. Ett tydligt tecken på stress från min sida.
Nu blir det till att plugga i några timmar och sen ge mig iväg till skolan. Wish me luck!
Nu sitter jag och väntar på att min mat ska bli klar. Börjar känna en viss stress över mitt prov nu. Sitter och bitter mig frenetiskt i underläppen och sätter upp och släpper ut håret gång på gång. Ett tydligt tecken på stress från min sida.
Nu blir det till att plugga i några timmar och sen ge mig iväg till skolan. Wish me luck!
Skola
Hej hej! Jag sitter i skolan just nu och printar ut skolarbeten. Jag har ett break nu mellan mina lektioner och jag funderar pa att ta mig till Juicy Couture's butik pa Fifth Ave. Ska absolut ta bilder som jag laddar upp nar jag kommer hem.
Plugghäst
Tänk bara hur snabbt ens humör kan ändras från toppen till botten! Jag var redo att ge mig ut på stan och kolla läget, men efter en snabb titt på mitt bankkonto så känns inte det lika kul längre. Jag måste ju erkänna att jag faktiskt har mindre pengar än vad jag hade räknat med, men det kommer lösa sig ändå. Jag får helt enkelt göra om min budget (igen) och hålla tummarna för att dollarn håller sig nere.
Istället för att springa ut på stan kommer jag nu istället börja göra mina läxor. Nu är det marketing som ska göras. Jag har en marketing plan som ska vara färdig att lämnas in på tisdag (20 % av mitt betyg) och så har jag ett midterm exam på tisdag (30% av mitt betyg). Det blir till att plugga,plugga, och plugga lite till. Det är ju bra att jag är ganska tidigt ute, då slipper jag förhoppningsvis sitte uppe sent kvällen innan och panikplugga! Nu kan jag plugga några timmar och kanske kolla på någon film ikväll.
Stämmer detta på dig?
Jag har precis kommit hem från en riktigt lärorik psycholgy lektion. Idag fick vi lära oss om Alfred Adler's teorier om hur vi får våra personligheter. Jag tycker själv att sånt här är grymt roligt så därför delar jag nu med mig lite av dagens lektion och sen får ni se om detta stämmer in på er.
En av Alder's teorier är att beroende på om man är yngst eller äldst i syskonskaran så får man olika personligheter.
Den äldsta är ofta mer ansvarsfull än de yngre syskonen och blir ibland som en extra förälder till de yngre syskonen. Detta är dock något som fångade mitt intresse. Den äldsta har oftast ett högre IQ än de yngre syskonen, p.g.a. den äldsta ofta lär ut hur man ska bete sig till de yngre syskonen, hjälper till med läxläsning och så vidare. Där med höjs deras I.Q. Mycket intressant.
Mellanbarnet är ofta "rebellen" i syskonskaran p.g.a. att mellanbarnet ibland kan känna sig bortglömt mellan den älsta syskonet och den yngsta syskonet.
Den yngsta beskrivs som "the baby" i famlijen. Den yngsta beskrivs som en "free spirit" som ofta är ute och reser, tar livet som det kommer. Yngsta syskonet är även ofta den i syskonskaran som pluggar något inom estik, t ex konst.
Ensambarnet beskrivs som en mogen person som ofta står på sina egna ben. Ensambarnet har ofta ett större vokabulär än barn med syskon, p.g.a. att ett ensambarn oftare, och tidigare, pratar med äldre och på så vis utvidgar sitt ordföråd. Vissa ensambarn har problem med att dela med sig, och vissa är även beskrivna som narcisistiska.
Så, är detta något som stämmer in på dig? Jag som själv är ensambarn kan se vissa likheter. Jag står ofta på mina egna ben och antar att jag är "mogen" som person, annars skulle jag väl inte klara av att bo i New York.
En av Alder's teorier är att beroende på om man är yngst eller äldst i syskonskaran så får man olika personligheter.
Den äldsta är ofta mer ansvarsfull än de yngre syskonen och blir ibland som en extra förälder till de yngre syskonen. Detta är dock något som fångade mitt intresse. Den äldsta har oftast ett högre IQ än de yngre syskonen, p.g.a. den äldsta ofta lär ut hur man ska bete sig till de yngre syskonen, hjälper till med läxläsning och så vidare. Där med höjs deras I.Q. Mycket intressant.
Mellanbarnet är ofta "rebellen" i syskonskaran p.g.a. att mellanbarnet ibland kan känna sig bortglömt mellan den älsta syskonet och den yngsta syskonet.
Den yngsta beskrivs som "the baby" i famlijen. Den yngsta beskrivs som en "free spirit" som ofta är ute och reser, tar livet som det kommer. Yngsta syskonet är även ofta den i syskonskaran som pluggar något inom estik, t ex konst.
Ensambarnet beskrivs som en mogen person som ofta står på sina egna ben. Ensambarnet har ofta ett större vokabulär än barn med syskon, p.g.a. att ett ensambarn oftare, och tidigare, pratar med äldre och på så vis utvidgar sitt ordföråd. Vissa ensambarn har problem med att dela med sig, och vissa är även beskrivna som narcisistiska.
Så, är detta något som stämmer in på dig? Jag som själv är ensambarn kan se vissa likheter. Jag står ofta på mina egna ben och antar att jag är "mogen" som person, annars skulle jag väl inte klara av att bo i New York.
Hur korkad kan man vara?
Den frågan ställer jag till mig själv eftersom jag aldrig verkar lära mig av min misstag. Jag sitter nu och kollar på film när jag istället borde göra min läxor, jag lär mig aldrig. Istället för att oroa mig över mina läxor oroar jag mig nu istället över nästa avsnitt i "Heroes", hur det kommer gå mellan bröderna Scott i "One Three Hill", och exakt hur mycket stryk "Buffy" kan klara av. Mina läxor oroar jag mig inte för tills jag märker att klockan närmar sig 22.00 och jag inser att jag måste sitta uppe några timmar till för att hinna klart. Vart kommer detta intelligensbefriade betende ifrån? Fast ännu viktigare "Hur ska jag bryta denna dåliga vanan?". Om någon har något tips är det bara att säga till.
By the way, sen när började medelålders svarta män försöka efterlikna Samuel L. Jackson? Idag när jag satt i tunnelbanetåget gick det på en medelåldersman med svart skinnjacka, svarta solglasögon, med en svart keps (såklart vänd bak och fram). Jag har sett flera stycken med den här looken. Är detta den senaste modeflugan ? Jag måste ha missat något!
Samuel L. Jackson's kända stil
Bild lånad från http://z.about.com/d/dc/1/0/X/T/SamuelLJackson.jpg
By the way, sen när började medelålders svarta män försöka efterlikna Samuel L. Jackson? Idag när jag satt i tunnelbanetåget gick det på en medelåldersman med svart skinnjacka, svarta solglasögon, med en svart keps (såklart vänd bak och fram). Jag har sett flera stycken med den här looken. Är detta den senaste modeflugan ? Jag måste ha missat något!
Samuel L. Jackson's kända stil
Bild lånad från http://z.about.com/d/dc/1/0/X/T/SamuelLJackson.jpg
Final exam i accounting
Usch, sitter nu med en klump i magen och väntar på min dom. Jag har mitt prov i accounting klockan 13 och jag är fruktansvärt nervös. Det var längesedan ett prov har gett mig sån här ångest, jag hade till och med mardrömmar om det här provet för några nätter sedan! Nepp, jag skämtar inte. Det var riktiga mardrömmar som gav mig problem att sova en hel natt, eftersom jag vaknade med ett ryck hela natten igenom. Det ska bli så skönt att bara få detta gjort, även om det skulle gå dåligt, vilket jag hoppas att det inte gör(!).
Förövrigt är det en del på mig att göra lista idag. Efter provet ska jag till student accounts (där man betalar sin skolavgift) och fråga dom vart dom har förlagt sina hjärnor. Skolan har höjt min skolavgift, som om den inte var hög nog, och det får dom inte göra. Jag är så trött på det här nu, att man aldrig kan börja ett nytt kvartal utan att något är fel(!). När jag har pratat med skolan ska jag träffa Anastasiia vid Union square för att ta en fika. Sen blir det raka vägen hem till att plugga ännu mer och kanske städa lägenheten lite. Det ska bli så skönt med lov!
Förövrigt är det en del på mig att göra lista idag. Efter provet ska jag till student accounts (där man betalar sin skolavgift) och fråga dom vart dom har förlagt sina hjärnor. Skolan har höjt min skolavgift, som om den inte var hög nog, och det får dom inte göra. Jag är så trött på det här nu, att man aldrig kan börja ett nytt kvartal utan att något är fel(!). När jag har pratat med skolan ska jag träffa Anastasiia vid Union square för att ta en fika. Sen blir det raka vägen hem till att plugga ännu mer och kanske städa lägenheten lite. Det ska bli så skönt med lov!
One class down, three more to go
Har precis kommit hem från dagens första lektion, Oral Communications. Som ni säkert vet hade jag mitt final speech idag och jag är så glad att det äntligen är över! Talet gick bra, och jag tror att mitt budskap gick fram. Det är väl det som är det viktigaste. Professorn gav mig även massa komplimanger för min powerpoint, så förhoppningsvis blir det lite extra poäng på den.
Idag var det fyra presentationer och jag tycker att alla hade bra budskap. Den första var om vilka skador man kan få av hörlurar; det andra (mitt tal) handlade om varför man ska dra ner på sitt läskdrickande; det tredje var om varför man ska spela tv-spel(!) ; och det sista var om varför dansterapi är den bästa terapin. Jag har verkligen lärt mig en hel del idag. Det bästa är att nu är jag helt klar i den kursen! Det enda jag behöver göra nu är att gå på lektionerna och lyssna på andras tal.
Den här känslan är det som får mig att överleva finals week. Känslan av att man har klarat av det och att kursen är över.
Idag var det fyra presentationer och jag tycker att alla hade bra budskap. Den första var om vilka skador man kan få av hörlurar; det andra (mitt tal) handlade om varför man ska dra ner på sitt läskdrickande; det tredje var om varför man ska spela tv-spel(!) ; och det sista var om varför dansterapi är den bästa terapin. Jag har verkligen lärt mig en hel del idag. Det bästa är att nu är jag helt klar i den kursen! Det enda jag behöver göra nu är att gå på lektionerna och lyssna på andras tal.
Den här känslan är det som får mig att överleva finals week. Känslan av att man har klarat av det och att kursen är över.
Tidig morgon
O'boy! Klockan är nu 06.05 på morgonen;jag är redan klar med min frukost och förberedelserna för mitt final speech är i full gång. Fick reda på att jag ska hålla mitt tal igårkväll så jag var uppe och övade till klockan var ca 1.00 och jag gick upp när klockan var 5.45. Ni får hålla tummarna för mig nu! Berättar om hur allt gick när jag kommer hem.
en morgon utan kaffe
Hör och häpna, jag sitter nu i soffan och dricker te till frukost istället för kaffe(!). Ok, det är enbart för att alla kaffefilter är slut, men ändå. Känner redan nu att jag måste springa till affären snart för att köpa filter samt mat, kylskåpet är helt tomt.
Jag kan nu stolt presentera att jag är klar med min take home final exam till accounting. Tack tack jag vet, jag är ett geni. Nej skämt och sido, jag känner på mig att jag har gjort massvis med misstag, men jag kan helt enkelt inte göra bättre. Men här är en till nyhet. Samma sekund jag färdigställde min exam och tog ett lugnande andetag kom jag på att, "shit!" jag ska lämna in en uppsatts till min religionskurs på torsdag! Panik. Det hade jag totalt glömt av, och just nu är jag ganska skoltrött, alltså har jag ingen större lust att göra uppsattsen. Men, eftersom jag är en självkritisk perfektionist så ska jag kämpa till sista blodsdroppen, även om det betyder att jag får sitta uppe hela nätterna!
En bra nyhet, får hem min kamera idag. Jag ska försöka lägga upp bilder på mina nya skor och min nya brosch från Marc by Marc Jacobs.
Jag kan nu stolt presentera att jag är klar med min take home final exam till accounting. Tack tack jag vet, jag är ett geni. Nej skämt och sido, jag känner på mig att jag har gjort massvis med misstag, men jag kan helt enkelt inte göra bättre. Men här är en till nyhet. Samma sekund jag färdigställde min exam och tog ett lugnande andetag kom jag på att, "shit!" jag ska lämna in en uppsatts till min religionskurs på torsdag! Panik. Det hade jag totalt glömt av, och just nu är jag ganska skoltrött, alltså har jag ingen större lust att göra uppsattsen. Men, eftersom jag är en självkritisk perfektionist så ska jag kämpa till sista blodsdroppen, även om det betyder att jag får sitta uppe hela nätterna!
En bra nyhet, får hem min kamera idag. Jag ska försöka lägga upp bilder på mina nya skor och min nya brosch från Marc by Marc Jacobs.
Med en halft fungerande hjärna..
Knappar jag in ett till inlägg för ikväll. Jag har bara en sak att säga, accountning är inte min grej just nu(!). Visst, jag tycker att det är intressant och läraren är bra, men ikväll går det bara inte. Har ett take home final exam att göra till tisdag och det är verkligen tur att jag började idag.
För tillfället tillåter jag mig själv att ta en liten kort plugg paus. Ni vet väl vad man säger? Man ska plugga i 20 minuters block för att sedan ta en kort paus. Hjärnan klarar ju inte av att ta in hur mycket information som helst. Efter att ha pluggat i en timma inser jag att det ligger en viss sanning bakom detta. Jag kände att det luktade bränt och upptäckte snart att det kom från min överbelastade hjärna.
Det är inte bara jag som börjar bli lite smått utmattad, youtube krånglar för mig med. Nu är det riktigt segt att ladda upp klipp, jag som hade tänkt spendera min välförtjänta paus med att kolla upp nya band. Aja, det får bli en annan gång. I väntan på att Youtube ska bättra sig lägger jag upp ett klipp på bloggen. Det här är ett band jag återupptäckte för några dagar sedan. Dom heter TV on the Radio och kommer ifrån Brooklyn, NY. Jag vet inte varför men jag har verkligen fastat för den här låten som heter Wolf Like Me, och jag spelar den om och om och om igen.
Nej, snart blir det till att göra läxor igen då. Jippie!
För tillfället tillåter jag mig själv att ta en liten kort plugg paus. Ni vet väl vad man säger? Man ska plugga i 20 minuters block för att sedan ta en kort paus. Hjärnan klarar ju inte av att ta in hur mycket information som helst. Efter att ha pluggat i en timma inser jag att det ligger en viss sanning bakom detta. Jag kände att det luktade bränt och upptäckte snart att det kom från min överbelastade hjärna.
Det är inte bara jag som börjar bli lite smått utmattad, youtube krånglar för mig med. Nu är det riktigt segt att ladda upp klipp, jag som hade tänkt spendera min välförtjänta paus med att kolla upp nya band. Aja, det får bli en annan gång. I väntan på att Youtube ska bättra sig lägger jag upp ett klipp på bloggen. Det här är ett band jag återupptäckte för några dagar sedan. Dom heter TV on the Radio och kommer ifrån Brooklyn, NY. Jag vet inte varför men jag har verkligen fastat för den här låten som heter Wolf Like Me, och jag spelar den om och om och om igen.
Nej, snart blir det till att göra läxor igen då. Jippie!
Lätt som en plätt
Gisses vad många blogginlägg det blev idag. Antar att jag helt enkelt har haft mycket att dela med mig av idag.
Kom precis hem från min Access klass där jag hade prov. Blev klar först (igen) och behövde bara vara där i 40 minuter sammanlagt. Det tycker jag är ganska bra eftersom kurstiden egentligen är 3 timmar. Provet kändes bra i varje fall och nästa vecka blir det finals prov. Efter nästa vecka har jag ingen mer Access klass! Det är det här som är det bästa med finals week, känslan när man går ifrån sitt finals exam och vet om att man inte behöver läsa den kursen mer.
På vägen hem stannade jag till i mataffären på 1st ave för att köpa kaffe, igen. Min plan var att gå in ta den vanliga sortens kaffe "Maxwell House, French Roast" men istället köpte jag en ny sort, plus att jag köpte te (!). Nu har jag verkligen bestämt mig för att dra ner på mitt kaffedrickande, så detta är ett steg på vägen. Istället för att dricka kaffe på kvällarna ska jag dricka te. Grönt te är ju bra mycket mer hälsosamt än kaffe.
Kom precis hem från min Access klass där jag hade prov. Blev klar först (igen) och behövde bara vara där i 40 minuter sammanlagt. Det tycker jag är ganska bra eftersom kurstiden egentligen är 3 timmar. Provet kändes bra i varje fall och nästa vecka blir det finals prov. Efter nästa vecka har jag ingen mer Access klass! Det är det här som är det bästa med finals week, känslan när man går ifrån sitt finals exam och vet om att man inte behöver läsa den kursen mer.
På vägen hem stannade jag till i mataffären på 1st ave för att köpa kaffe, igen. Min plan var att gå in ta den vanliga sortens kaffe "Maxwell House, French Roast" men istället köpte jag en ny sort, plus att jag köpte te (!). Nu har jag verkligen bestämt mig för att dra ner på mitt kaffedrickande, så detta är ett steg på vägen. Istället för att dricka kaffe på kvällarna ska jag dricka te. Grönt te är ju bra mycket mer hälsosamt än kaffe.
"I feel an A coming up"
Ibland har jag en förmåga att lura lärare till att tro att jag är ett geni. Jag stressade som en idiot igår för att mitt final speech inte var i närheten av färdigt. Inte nog med det så hade jag förstaklassens skrivkramp, så jag kunde helt enkelt inte skriva ett tal. Det jag gjorde var att kolla Blackboard (kommunikationssida för Berkeley College) en gång var femte minut för att se om jag var tvungen att hålla mitt tal idag. Strax innan klockan var 22.00 ploppa ett nytt inlägg upp från min professor där det stod att ingen behövde hålla tal idag, men hon ville kolla våra PowerPoint slides för att kolla gramatik. Lyckan var total, och det enda jag behövde göra var att färdigställa mina slides och det gick ganska snabbt.
Som vanligt var min kära professor sen till våran lektion idag så jag och några elever till satt och prata om våra respektive tal. Det visade sig att det alltid finns folk som är värre än mig. Det var ingen av eleverna som var klar med sina PowerPoints, och ingen hade ett färdigt tal. När en elev som heter Sabbah frågade mig om mitt tal så sa jag helt ärligt att jag inte var klar med mitt tal men att jag hade slängt ihop mina slides igår kväll. Det var ingen annan elev som hade gjort det, vilket jag tycker är lite shockande. Till och med jag som inte kunde göra något igår lyckades med den uppgiften.
I alla fall, när professorn anlände så visade jag direkt upp min PowerPoint och så nu är den rättad och klar. Det var då hon sa "a very professional PowerPoint, I feel an A coming up(!). Is it ok if I use your Powerpoint as an example to the rest of the class?" Det är ju klart att jag sa att det var ok. Så efter att ha berättat för klassen att mitt tal inte var klart och att jag slängde ihop min powerpoint igår i all hast, så visade jag upp min powerpoint medans professor Karakas berättade hur bra den var. Ibland ska man ha tur.
Nu blir det till att faktiskt skriva mitt tal och att öva! Jag vill ju få mitt A som Karakas trodde att jag skulle få.
Som vanligt var min kära professor sen till våran lektion idag så jag och några elever till satt och prata om våra respektive tal. Det visade sig att det alltid finns folk som är värre än mig. Det var ingen av eleverna som var klar med sina PowerPoints, och ingen hade ett färdigt tal. När en elev som heter Sabbah frågade mig om mitt tal så sa jag helt ärligt att jag inte var klar med mitt tal men att jag hade slängt ihop mina slides igår kväll. Det var ingen annan elev som hade gjort det, vilket jag tycker är lite shockande. Till och med jag som inte kunde göra något igår lyckades med den uppgiften.
I alla fall, när professorn anlände så visade jag direkt upp min PowerPoint och så nu är den rättad och klar. Det var då hon sa "a very professional PowerPoint, I feel an A coming up(!). Is it ok if I use your Powerpoint as an example to the rest of the class?" Det är ju klart att jag sa att det var ok. Så efter att ha berättat för klassen att mitt tal inte var klart och att jag slängde ihop min powerpoint igår i all hast, så visade jag upp min powerpoint medans professor Karakas berättade hur bra den var. Ibland ska man ha tur.
Nu blir det till att faktiskt skriva mitt tal och att öva! Jag vill ju få mitt A som Karakas trodde att jag skulle få.
Stress
Idag har jag gått omkring med mina stressnerver utanpå skinnet. Mitt final speech är redan här och ikväll får jag reda på om jag ska presentera imorn eller inte. Grejen är att jag inte är klar med mitt tal än och en lätt hopplös känsla har bosatt sig i min hjärna. Det är ju bara att skriva talet, men jag har verkligen någon slags mental block just nu och det går inte att formulera en enda mening till mitt tal. Det känns helt omöjligt. Jag hoppas verkligen att jag inte behöver presentera imorgon för jag vet inte vart jag ska ta vägen. Nu har jag spenderat ca. 40 minuter framför datorn och kollat massa strunt som jag absolut inte har tid med. Jag har kollat facebook, myspace, youtube, bilddagboken, youtube, aftonbladet, myspace, osv.
Jag skulle vilja forska i varför man får en mental block i stressande stunder. Det skulle vara intressant att veta, men det bästa skulle vara att hitta något sätt att komma runt denna block. Jag måste ju skriva ett tal, men jag hinner inte ens sätta min penna mot mitt papper utan att jag lägger ifrån mig pennan igen. Helt sjukt.
Aja, snart är ju den här terminen slut och då blir det en veckas lov. Det ska bli så skönt att kunna koppla bort skolan ett tag och lugna ner mig lite. Jag har en känsla av att det kommer behövas inför nästa kvartal.
F*cking Keanu Reeves
Min religionslärare är inte klok någonstans och det är en bra egenskap. Som ni vet så tycker jag att han är en riktigt underbar lärare för han håller lektionen vid liv till sista sekunden. Något som jag inte vet om jag har berättat innan är att han absolut bara hatar Keanu Reeves. Jag kan ju hålla med honom och säga att han är väl inte den bästa skådisen Hollywood har att erbjuda, mest för att han har lika mycket utstrålning som en tallrik med flingor ungefär. Men Professor Weidenbaum tar sitt ogillande för Keanu Reeves ett steg längre och han fullkomligt hatar honom. I tidigare lektioner har han sagt följande citat "he can't even drink milk and make it look realistic!" och "the fact that keanu Reeves is famous and I'm not is unforgivable". Så igår kom ännu ett citat som jag tyckte var riktigt roligt, men jag måste förklara hur ämnet Keanu Reeves kom upp, igen.
Under gårdagens lektion började vi prata om Buddism och Weidenbaum började berätta om prinsen som senare blir buddah (den upplyste, eller vad han nu kallas på svenska). När han var klar så frågade en elev om det inte fanns en film om den prinsen för det verkade väldigt bekant. Weidenbaum nämnde då först en film som jag inte kommer ihåg namnet på och sedan en bok som han tyckte var bra. Efter ett tag så sa han han följande "there is also a movie called little buddah, and guess who is in that movie playing the prince" classen sa då "who?" då tar knycklar Weidenbaum till vattenflaskan han håller i handen, slänger den på golvet och skriker "FUCKING KEANU REEVES!!". Här börjar ju såklart hela klassen (gap)skratta, för det hela såg så fruktansvärt roligt ut. När Weidenbaum hade lugnat ner sig så tar han upp sin vatten flaska och ställer den på bordet, snyggar till håret lite och säger "I'm sorry, I'm a litte emotional today, I think I might suffer from my first pms attack". Jag har sagt det förr och jag säger det igen jag gillar verkligen min religionslärare. Tänk, jag kommer faktiskt lära mig något om religion den här terminen och kanske ännu fler anledningar till att inte gilla Keanu Reeves.
Under gårdagens lektion började vi prata om Buddism och Weidenbaum började berätta om prinsen som senare blir buddah (den upplyste, eller vad han nu kallas på svenska). När han var klar så frågade en elev om det inte fanns en film om den prinsen för det verkade väldigt bekant. Weidenbaum nämnde då först en film som jag inte kommer ihåg namnet på och sedan en bok som han tyckte var bra. Efter ett tag så sa han han följande "there is also a movie called little buddah, and guess who is in that movie playing the prince" classen sa då "who?" då tar knycklar Weidenbaum till vattenflaskan han håller i handen, slänger den på golvet och skriker "FUCKING KEANU REEVES!!". Här börjar ju såklart hela klassen (gap)skratta, för det hela såg så fruktansvärt roligt ut. När Weidenbaum hade lugnat ner sig så tar han upp sin vatten flaska och ställer den på bordet, snyggar till håret lite och säger "I'm sorry, I'm a litte emotional today, I think I might suffer from my first pms attack". Jag har sagt det förr och jag säger det igen jag gillar verkligen min religionslärare. Tänk, jag kommer faktiskt lära mig något om religion den här terminen och kanske ännu fler anledningar till att inte gilla Keanu Reeves.
Are you a foreigner?
Idag fick jag den här frågan under min första lektion, oral communications. Jag fick frågan av ingen mindre än Jonathan som jag har döpt till "slemmisen" för att han är så fruktansvärt smörig och självgod. Snart kanske jag har ett till smeknamn till honom för hans allmänvetande verkar inte sträcka sig utanför hans eget skinn. Bara för att ni ska förstå varför den här historien är så fruktansvärt tragisk så måste ni veta att Jonathan vet om att jag är född i Sverige och bara bott i New York i tio månader.
Våran lärare var sen till dagens lektion så vi satt i lektionssalen och pratade lite strunt medans vi fördrev tiden. Efter en stund så drog jag som vanligt mitt intresse till min nya "kladd" sida i min pärm och började rita lite allt möjligt. Helt plötsligt frågar Jonathan denna frågan "Are you considerd to be a foreigner?". Jag fortsatte att rita och började såklart skratta lite smått för jag trodde att detta var ett av hans små knepiga skämt. Men, när jag kollade upp så såg jag att han inte skrattade med mig, "herregud!" tänkte jag, menar han allvar? "Jonathan, you know I'm from Sweden we talked about this like ten times". Då trodde ju jag att jag hade gjort mig själv förstådd, men icke (!) Hans motsvar var "Yeah I know that, but are you a foreigner?". Just då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det enda jag kunde göra var att säga att "JA" jag är utlänning och bara undra hur han inte kunde veta vad det ordet faktiskt betyder. Är inte det här sorgligt?
Jag höll ju mitt tal idag också. Jag var den andra och sista att hålla tal idag och jag var som alltid lite smått nervös. Idag vart det lite extra nerver på spänn för jag gick upp efter en tjej som fick alla i hela klassrummet att tjuta av skratt. Jag bara fick bilden i huvudet att jag skulle förstöra hela stämningen och skapa en ny stämning som skulle få en kyrkogård att verka rolig. Som tur var så var det inte så, "publiken" skrattade där dom skulle skratta och jag tog mig igenom mitt tal ganska smärtfritt tills jag skulle visa mitt klipp. Jag hade ju gått in på Youtube och börjat ladda hem mitt klipp innan jag började hålla mitt tal. När det sedan var dags för mig att tycka på play så fick jag hjärtat i halsgropen. Klippet var ju bara laddat till en fjärdedel och den laddade inte mer.
Våran lärare var sen till dagens lektion så vi satt i lektionssalen och pratade lite strunt medans vi fördrev tiden. Efter en stund så drog jag som vanligt mitt intresse till min nya "kladd" sida i min pärm och började rita lite allt möjligt. Helt plötsligt frågar Jonathan denna frågan "Are you considerd to be a foreigner?". Jag fortsatte att rita och började såklart skratta lite smått för jag trodde att detta var ett av hans små knepiga skämt. Men, när jag kollade upp så såg jag att han inte skrattade med mig, "herregud!" tänkte jag, menar han allvar? "Jonathan, you know I'm from Sweden we talked about this like ten times". Då trodde ju jag att jag hade gjort mig själv förstådd, men icke (!) Hans motsvar var "Yeah I know that, but are you a foreigner?". Just då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det enda jag kunde göra var att säga att "JA" jag är utlänning och bara undra hur han inte kunde veta vad det ordet faktiskt betyder. Är inte det här sorgligt?
Jag höll ju mitt tal idag också. Jag var den andra och sista att hålla tal idag och jag var som alltid lite smått nervös. Idag vart det lite extra nerver på spänn för jag gick upp efter en tjej som fick alla i hela klassrummet att tjuta av skratt. Jag bara fick bilden i huvudet att jag skulle förstöra hela stämningen och skapa en ny stämning som skulle få en kyrkogård att verka rolig. Som tur var så var det inte så, "publiken" skrattade där dom skulle skratta och jag tog mig igenom mitt tal ganska smärtfritt tills jag skulle visa mitt klipp. Jag hade ju gått in på Youtube och börjat ladda hem mitt klipp innan jag började hålla mitt tal. När det sedan var dags för mig att tycka på play så fick jag hjärtat i halsgropen. Klippet var ju bara laddat till en fjärdedel och den laddade inte mer.
Jag fick helt enkelt visa det som var laddat och förklara hur resten av klippet skulle vara. Det som var riktigt jobbigt var att hela min avslutning handlade om mitt klipp för första meningen var "Ja om inte det här klippet sammanfattar allt som jag har sagt i detta tal så...". Som ni säkert förstår så kunde jag ju inte inleda mitt avslut så längre så jag var tvungen att försöka snirkla mig ur denna otroligt jobbiga situation. Aja, det verkade som att dom andra gillade det ändå och det var faktiskt två personer som frågade mig om vad filmen hette för att senare leta reda på den.
Jag kommer inte ihåg om jag har berättat om vad mitt tal handlade om innan så jag berättar det nu. Mitt tal handlade om den Svenska filmen "Så som i himmelen" och våran uppgift var att försöka få andra att se på filmer som vi själva tycker är bra. Vad kan vara bättre än att sälja in en Svensk film hos ett gäng Amerikanare? Om någon nu skulle undra så var det engelsk text till klippet som jag skulle visa, bara så att inte någon tror att jag är ett pucko som visar klipp på svenska när ingen annan kan det språket.
Nej, nu ska det bli lite mer läxläsning innan min religionslektion börjar. Nu får vi se vad professor Weidenbaum hittar på denna vecka. Det är alltid lika spännande.
god morgon
God morgon på er. Här kommer det en bra nyhet; jag känner mig mycket bättre idag. Det är riktigt skönt att kunna sitta här med mitt morgon kaffe utan att ha ont hela kroppen eller undra vart jag ska däcka av utmattning. Sånna problem vill jag inte ha på ett tag nu, så från och med nu så är det vitaminer och en bra kost som gäller.
Nu ska jag snart till skolan för att ha min första lektion, Oral Communications. Idag är dagen som jag ska hålla mitt tal. Jag berättar hur det gick när jag kommer hem. Spänningen stiger (för mig i varje fall).
Nu ska jag snart till skolan för att ha min första lektion, Oral Communications. Idag är dagen som jag ska hålla mitt tal. Jag berättar hur det gick när jag kommer hem. Spänningen stiger (för mig i varje fall).
babysteps
Ja, sakta men säkert så börjar jag må bättre. Just nu så mår jag ganska ok, fast jag är fortfarande riktigt täppt i näsan och jag nyser näst intill hela tiden. Men jag känner att febern nog är borta och det är ju alltid ett plus. I morses så var det dock ganska jobbigt att ta sig upp och gå på lektionen. Men upp kom jag i alla fall och jag tog mig till lektionen i jeans, linne, hoodtröja, sjal. I vanliga fall så hade jag svettats ihjäl i dom kläderna men idag så kände jag att jag kanske skulle ha behövt något mer (!). Läraren märkte direkt att jag inte mådde speciellt bra för direkt när hon entrade rummet så frågade hon mig "so how are you feeling?" svarade att jag mådde sådär och att jag hade åkt på världens förkylning "Yeah I can tell you are kind of pale, Jeeze New York colds are the worst!". Så nu vet vi att en New York förkylning tydligen är annorlunda från en vanlig förkylning, fick sedan förklaringen att det är p.g.a. att det är så fuktigt här. Det låter ju rimligt. I alla fall, jag slapp göra min presentation idag och det är ett plus, dels för att jag inte ville ställa mig framför klassen när jag mådde som jag mådde, och dels för att jag märkte att mitt tal inte var speciellt bra. Nu ska jag sätta mig och skriva om mitt tal och hoppas på att det blir bättre än det förra.
Jag är ju ingen talare men...
Så ska man inte börja ett tal, i alla fall så sa min svenska lärare Märit så i gymnasiet. Jag håller med henne för det låter riktigt fånigt att börja ett tal på det viset! Men jag drog ju upp det ämnet av en anledning. Idag höll jag mitt tre minuter långa tal i kursen oral communications. Det gick faktiskt bra och jag känner mig ganska nöjd över vad jag har presterat idag. Uppgiften var att presentera ett objekt som representerar en själv. Vi var tvugna att ge tre exempel på hur objektet gör det och även tre detaljer på varje exempel. Jag höll tal om ett halsband som jag köpte kort efter att jag flyttade till Manhattan. Var inte alls så nervös som jag brukar vara, plus att klassen skrattade på rätt ställen i mitt tal (alltid en skön känsla).
Nu har jag ju inte skrivit så mycket på några dagar och det är helt enkelt för att jag inte har hunnit. Just nu har jag väldigt mycket läxor, så allt jag hade skrivit under dagarna hade varit skola, stress, msn, skola, varmt!, skola.. vem vill läsa det? Nej, det skulle inte jag vilja läsa dag ut och dag in, så jag skriver om något annat som jag upptäckte på väg till midtown campuset i tisdags.
Det finns en väldigt vacker och "lugn" sida av Manhattan som jag inte riktigt har gett speciellt mycket tid (tyvärr). Jag började tänka på det när jag satte mig i Bryant Park för att slänga i mig en starbuckskaffe och ett äpple. Så fort som jag satte mig på min parkbänk så konstaterade jag att även om man fortfarande kan höra trafiken i bakgrunden så förvinner ändå all stress. All cred i världen till dom som tar hand om alla parker här i stan för vad skulle alla stressade stadsbor ta vägen för att kunna varva ner på rasterna? Även om jag bara satt där i 10 minuter så var jag ändå lite lugnare när jag började promenera till skolan för att ha min nästa lektion. Jag borde kanske stanna till där lite oftare för att få en "guldkant" på skoldagarna.
Nu har jag ju inte skrivit så mycket på några dagar och det är helt enkelt för att jag inte har hunnit. Just nu har jag väldigt mycket läxor, så allt jag hade skrivit under dagarna hade varit skola, stress, msn, skola, varmt!, skola.. vem vill läsa det? Nej, det skulle inte jag vilja läsa dag ut och dag in, så jag skriver om något annat som jag upptäckte på väg till midtown campuset i tisdags.
Det finns en väldigt vacker och "lugn" sida av Manhattan som jag inte riktigt har gett speciellt mycket tid (tyvärr). Jag började tänka på det när jag satte mig i Bryant Park för att slänga i mig en starbuckskaffe och ett äpple. Så fort som jag satte mig på min parkbänk så konstaterade jag att även om man fortfarande kan höra trafiken i bakgrunden så förvinner ändå all stress. All cred i världen till dom som tar hand om alla parker här i stan för vad skulle alla stressade stadsbor ta vägen för att kunna varva ner på rasterna? Även om jag bara satt där i 10 minuter så var jag ändå lite lugnare när jag började promenera till skolan för att ha min nästa lektion. Jag borde kanske stanna till där lite oftare för att få en "guldkant" på skoldagarna.
