Höst i central park
Fifth ave & 92 street
Tröttnar aldrig på utsikten över stan!
Älskar att gå runt och lyssna på musik. I det här fallet
blev det "Keane".
Snart ska jag och Ebba ta oss ner till stan och kolla runt lite i affärer.
Halloween
Kvällen spenderade jag såklart med Ebba och Gustav som var utklädda till pilot och flygvärdinna. Gustav var helt klart kvällens populäraste människa. Han stod ut från mängden i sin klarblå flygvärdinne klänning med en liten blå resväska. Vi åt mat på Coffee shop som var helt smockfullt, självklart var alla där inne utklädda. Efter det bar det av till Tenjune där Gary Pine framförde två låtar World Hold On och Love Generation . Självklart filmade jag båda låtarna och jag la upp World Hold On på Youtube.
Jag var hemma klockan 7.00 på morgonen och vaknade 14.00. Ångest! Var helt seg resten av dagen men det var det värt! Här är några bilder från kvällen.. självklart kommer fler bilder finnas på min bilddagbok http://greenangeleye.bilddagboken.se
Jag och Gustav inne på Coffe Shop.
En bild från Tenjune. Här fanns Pippi Långstrump, basketspelare,Jokern, och en nörd
Gäster i stugan
Förutom att det kommer besök idag så har jag grymt mycket läxor att göra. Har ett prov i Fashion Forecasting imorgon, plus ett critque paper som ska vara inne för min psykologi-klass. Stress stress stress. Något annat som är en enorm stressfaktor är att dollarn är dyrare. Det gillar jag inte för min ekonomi är tight till att börja med. Det blir till att sätta sig ner och planera om min budget lite.
By the way, nu är min halloweenkostym nästan klar. Jag ska vara katt i år så det blir tight och svart som gäller. Det är alltid lika kul att klä ut sig. Förra året var jag ju punkare. Då klädde jag mig ungefär som vanligt, fast mer extremt! I år blir det andra bullar. Det blir öron, svans, katthalsband, lösögonfransar, med mera. Detta blir ju min sista halloween i New York. Det är klart att den ska firas!!
Livet i en isbox
Jag fryser! Det finns just nu ingen som helst värme i lägenheten och det är höst, alltså kallt utomhus. Nödlösningen just nu är många lager kläder, värmeljus, och en varm kopp kaffe eller te i närheten. Igårkväll var det riktigt hemskt. Det var så kallt att Ebba gick runt i ett par vinterstövlar inomhus! Själv satt jag och huttra med två lager tröjor, Jeans, två par strumpor, benvärmare, och en scarf.
Idag är det minst lika kallt men jag har tagit en lång varm dusch för att kunna fly undan kylan en stund. Det värsta är att den varma känslan i kroppen börjar försvinna så nu vet jag inte riktigt hur jag ska få upp värmen igen. Ska jag lägga mig på golvet och göra sit-ups för att få upp värmen? Jag funderar nästan på att börja baka muffins enbart för att kunna använda ungen och på så sätt få lite värme i lägenheten. Det blir till att försöka få tag på våran superintendent för att be någon slå på värmen i det här huset! För att vara helt ärlig så har jag nästan glömt bort hur varmt och äckligt det var i sommras(!) Vem trodde att det skulle vara möjligt?!
Halloween för hela slanten
I och för sig är "stadsborna" bättre än invånarna i White Plains, NY där jag spenderade min förra Halloween. Där var vissa hus täckta av halm, pyntade med gräsligt fula plast spöken och häxor, och självklart omvirade av oranga pumpalampor. Det var helt gräsligt och jag tvivlar på att en enda halloween-ande känner sig smickrad av detta överdrivna pynt.
Aja, jag antar att det är så man firar högtider i detta land. Det ska vara extra mycket av allt, annars firar man inte på riktigt.
Guess who's back
Med dunder och brak kommer jag tillbaka till min blogg med nya krafter och upplevelser.
Man kan ju lugnt säga att jag tappade lite bloggarinspiration efter mitt lov, men nu är den fasen över och jag är taggad till att skriva om livet här i New York igen. Dom senaste veckorna har helt klart varit galna med vänner och fester, därför är det näst intill omöjligt att berätta allt som har hänt.
Pontus var här över mitt lov och under den tiden levde vi turistlivet till max med besök i empire state building, statue of liberty, american museeum of national history, och mycket mycket mer. Pontus sista kväll här i New York spenderades på Coffee Shop och på gaycluben Posh och jag kan ju lugnt säga att det var en häftig kväll!
Förutom att skolan har börjat igen så har hösten kommit till New York. Den gräsliga värmen är över och man kan nu gå ut på stan utan att må illa eller önska sig hem till AC:n. Kan det bli bättre?
Gustav har varit så duktig och gjort en video om våra festkvällar här i New York. Första visningen blev igår kväll när han visade den för mig och Ebba och jag kan lugnt säga att vi båda två älskar den! Kolla på klippet och döm själva, är inte livet här Fantabulous?!
Livet som turist
Har spenderat dom senaste dagarna med att gå runt hela Manhattan och det börjar kännas i rygg och fötter. Pontus kom till New York i torsdags och det är riktigt roligt att ha honom här. Nu lever vi turistlivet till max (förutom idag).
Gårdagen spenderades i central park där man kan gå runt i evigheters evigheter. Efter några timmar i parken mötte vi en "poet" som gärna ville läsa upp sina verk för oss, men mot betalning såklart(!). Både jag och Pontus tyckte väl att det skulle vara ok att låta denna människan läsa upp några dikter, som var helt ok by the way, men efter ett tag märktes det hur snål denna människan var. När dikterna var upplästa ville killen ha 5 dollar minst för sina dikter, och 5 extra om vi skulle ta en bild (!). Där vägrade jag och sa något i stil med att det var konstigt att han kunde ta betalt för sina bilder. Han sa då att det var för att han skulle publicera en bok och att bilder på honom kunde bli värda mycket pengar (yeah right!). Efter lite tjat gick han med på en gratisbild, men han var inte glad, men who cares?
Idag blir det en slappardag. Himlen är grå, kroppen är öm, och hjärnan känns som en tvättsvamp. Det enda som står på dagens schema är att köpa en ljudsladd till ett par högtalare Pontus hade med sig, och att hitta någon bra film vi kan kolla på ikväll. En sån här dag behövs för mig känner jag. Är ju inte direkt van vid att springa runt så här.
Som ni kanske förstår kommer jag inte kunna uppdatera min blogg lika mycket nu, men med nästa blogginlägg kommer några bilder.
Ha det så bra så länge!!
Hemsk söndag
Vilken helg! En galen lördag som resulterade i en hemsk söndag.
Jag antar att ni vet vad jag menar, men jag förklarar ändå. Allt började helt lugnt med att jag åkte hem till Anastasiia för att kolla in hennes nya lägenhet, och för att sedan gå ut och dricka lite. Efter en kort visit i hennes lägenhet, som är riktigt snygg by the way, började vi gå Park Ave ner och bestämde oss då för att äta lite sushi. Så blev det, och vi hamnade i en sushirestaurang vid Park Ave och 18th street. Riktigt god sushi och starka drinkar(!). Låt mig bara säga att Anastasiia som är från Ukraina har en extremt hög tolerans mot alkohol (!) något som jag inte har, och som jag verkar glömma varje gång jag träffar henne. I alla fall, efter två drinkar, lite sushi, och mycket roligt prat om vad vi har gjort över sommaren, bestämde vi oss för att dra vidare till coffee shop på Union square. Så blev det, och Anastasiias kompis som stod i baren blandade till ännu starkare drinkar! Vi spenderade resten av kvällen där och när klockan var 4.00 stängde Coffee Shop och det var bara till att haffa en taxi och ta sig hem. 
En gammal bild, men här är jag och Anastasiia.
När jag vaknade på söndagen slogs jag av en baksmälla som hade fått Supermannen att be om nåd! Jag vaknade första gången vid 11 och insåg ganska snart att det var lika bra att somna om. Men innan jag lyckades somna låg jag och tänkte "varför?" ett tag; Varför tog jag dom sista drinkarna?, varför lär jag mig aldrig att inte dricka lika mycket som Anastasiia?, Varför gick jag ens ut?, Varför vaknade jag?. Ja ni förstår, efter en stund lyckades jag somna om och jag vaknade sedan vid två. Hela dagen gick åt till att tycka synd om mig själv och till att kolla på film, så det blev inte så mycket pluggande gjort. Något som jag måste ta hand om idag istället.
Imorn har jag mitt final exam i Accounting och jag börjar bli riktigt nervös! Det blir till att plugga som en galning och bara hoppas på det bästa.
Sju år sedan attacken..
..och det har samlats mängder av människor vid ground zero!
Som jag sa i mitt förra inlägg, begav jag mig till ground zero direkt efter min första lektion. Det var med en klump i magen som jag gick runt samlingsplatsen där människor från världens alla kanter stod samlade. Själva området ground zero var självklart avspärrat så att inga bilar kunde passera. Men det gör väl inte så mycket, för man ser inte så mycket av själva platsen ändå. Jag har besökt platsen förut, och självklart har jag blivit berörd av att se det totala kaoset. Men, idag var det en helt annan känsla i luften. Luften var laddad, och för första gången har det gått upp för mig hur känslosam den här dagen måste vara för USA. Det är svårt för mig som inte var här 11:e September 2001 att förstå exakt hur alla påverkades, men att se alla människor samlas för att hedra och minnas de som gick bort under attacken är, för mig, tröstande på något vis. Det betyder att människor fortfarande bryr sig, och att ingen har glömt.
Jag har hört att både Obama och McCain ska hålla tal vid Ground Zero idag, det ska bli intressant att höra vad dom har att säga.
Här är några bilder jag tog under min tur till Ground Zero
Top of the morning to ya
Klockan är snart halv sju och jag har en lektion i oral communications klockan åtta. Det är så skönt att jag inte behöver göra något i den kursen längre. Planerar att ta med mig min stora röda on-the-go mugg fylld med kaffe och bara mysa i klassrummet medans andra ger sina final speeches.
Just det ja, kom precis på att vi alla verkar leva fortfarande. Får väl gratulera media som ännu en gång lyckats skrämma upp allmänheten, antar att det var det som var meningen. Jag är helt säker på att media blåste upp hela "domes day" tills det inte låg så mycket sanning i det längre, det har ju hänt förr. Men det är väl därför man köper tidningar, lyssnar på radio, och kollar på tv; man vill ha lite spänning i vardagen.
Förutom att vi verkar leva denna underbara morgon så är det 11 september idag. Eftersom jag har min lektion väldigt nära world trade center, planerar jag att gå dit efter lektionen och försöka ta några kort som jag kan lägga upp här på bloggen. Jag kan inte förstå att det har gått sju år redan, är det bara jag som tycker att tiden har gått fort sedan attacken?
Bilden är lånad från http://freethoughts.org/archives/9-11-n.jpg
Heroes hysteri
By the way, jag köpte mina converse och jag tycker att dom är riktigt snygga. Tyvärr så har en kompis min kamera för tillfället så jag kan inte ta någon bild på dom, men det kommer med tiden.
Idag och imorn blir det mer plugg. Det känns verkligen att det är finals week på gång, för allt börjar blir så mycket tuffare nu. Men det ska bli riktigt skönt att denna terminen tar slut så att jag kan börja om på nytt nästa termin.
Halleluja
Anledningen till att jag lyckats övertala mig själv till att inte köpa kaffe en enda gång är för att ett besök på Six Flags är inplanerat imorgon. För er som inte vet vad six flags är så kommer här en förklaring. Det är ett enormt nöjesfält med många stora åkattraktioner. Det ska bli riktigt roligt att få se hur morgondagen blir, för den största nöjesparken jag har varit på är Liseberg. Jag antar att det kommer bli en drastisk skillnad.
Men det är ju fortfarande Torsdag idag och inte dags att åka till Six Flags än. Nu är det dags att slutföra min religionsläxa som var att läsa stycken ur "the book of Job" från det gamla testamentet. Nu har jag läst den två gånger och det var ett måste eftersom jag halft om halft sov när jag läste första gången. Men andra gången så bestämde jag mig för att ge allt ett ärligt försök. Så jag struntade i att jag läste ett stycke ur det gamla testamentet och försökte se det som vilken bok som helst, och gissa vad. Det gick mycket bättre (!). Nu har jag bara tre frågor kvar att göra sedan så är jag klar med denna läxan. Halleluja.
En annan bra nyhet. Jag nämnde för ett bra tag sedan att jag har haft en låt på hjärnan som jag verkligen har velat hitta. Problemet var att jag inte visste vad låten hette, vilket band som gjort låten, eller texten. Alltså så har det verkat omöjligt. Men imorses så hittade jag äntligen låten och ni anar inte hur glad jag blev. Så idag har jag gått och nynnat på låten med ett leende på läpparna. Låten heter "Slow Down" med "The Acedemy is".
Kaos i min hjärna
Det som kommer bli mest ansträngande är nog mitt finalspeech i Oral Communications. Talet ska vara 12-15 minuter och man ska självklart använda Power Point. Professor Karakas, som har haft denna kursen i ett tag nu har kommit fram till vilka ämnen som är mest populära att prata om, och har därför förbjudit oss att prata om dom. Så våra tal ska vara "persuasive" eller övertygande som det heter på ren svenska, och det får inte handla om följande ämnen: Death Penalty, Abortion, Religious Topics, Political Topics, Cloning, Legalization of marijuana (duh), Same-sex marriage, Global Warming.
Det kapade av ganska många ämnen som skulle vara roligt att prata om, men efter att ha kollat i några tidningar kom jag ändå på något att prata om. Mitt tal kommer handla om varför man ska dra ner på sitt läskdrickande. Jag började med all research igår och satt helt skräckslagen efter ett tag. Dom flesta artiklar drog upp ämnet caffein väldigt mycket, och om hur det kan skada en. Hallå (!) jag är ju kaffedrickaren nummer ett, vad är det för hemskheter jag har missat nu? Efter lite mer research kom jag fram till att jag ska dra ner på min kaffekonsumtion. Kraftigt. Jag fick reda på att mitt kaffedrickande kan skapa magproblem, skakningar, och extra hjärtslag. Precis då började jag få ont i magen och jag trodde ju naturligtvis att det kom ifrån kaffet. Men så blir det väl för dom flesta. När man ser en dokumentärfilm om myror så känner man hur det krälar över hela kroppen. När någon kommenterar ditt myggbett som man precis har glömt bort så börjar det klia. När man får reda på att kaffe kan ge dig magproblem så får man ont i magen. Simple as that.
Efter denna skrämmande upptäckt spenderade jag lite tid med att kolla vad för slags band som besöker New York inom snar framtid. Kom fram till att det är ganska många som kommer hit nu. Inom några månader kommer följande hit; Coldplay, Weezer, Gavin Degraw, All Time Low, Jason Mraz, Metro Station, NOFX, Panic at the disco & Dashboard Confessional, Paramore, m fl. Dom flesta biljetterna är ganska dyra men jag ska åtminstånde gå på en konsert! Jag måste. Gavin Degraw, Weezer och All Time Low ligger högt på listan. Självklart vill jag se dom andra med, fast deras biljettpriser är skyhöga.
Gavin Degraw är en artist som jag har lyssnat på väldigt mycket på det senaste. Han är enligt mig en riktigt bra musiker, och han är verkligen en av mina favoriter just nu. Här är en av dom bästa låtarna (enligt mig) Belief. Hoppas ni står ut med lite One Three Hill drama, jag kunde inte hitta denna versionen utan den serien ihopkopplad.
Belief
För mig som inte är en troende människa är detta något väldigt främmande. Jag har valt att tro på vetenskap, och på att saker och ting händer p.g.a. ens egen vilja. Jag är en människa som vill tro att jag är där jag är för att JAG har bestämt det. Men, ibland skulle det kanske vara skönt att tro på att någon högre makt styr vad som händer i mitt liv. Det skulle kanske vara någon slags tröst och trygghet att tro på någon som tar hand om mig och ser över mig.
Men, nu gör jag ju inte det, och jag kommer nog alltid vara lika förundrad över vissa människors starka tro till gud. Jag kommer speciellt förundra mig över människan jag mötte idag, som fastän han lever på gatan tror på en gud som ska hjälpa honom genom livet.
Dylan's Candy Bar
Ägarinnan till denna affären är ingen mindre än Ralph Lauren's dotter Dylan Lauren. För er som inte vet så är Ralph Lauren en av de största Klädesdesignerna som finns, och det är därför lite roligt att hans dotter har en godisbutik tycker jag. Jag hörde talas om denna butiken i ett dokumentärprogramm om de rikaste arvtagerskerna i världen. Dylan var självklart med och då fick man reda på att hon ägde denna butik. Efter det programmet var jag fast besluten att ta mig till denna affären till varje pris och idag hände det.
Tänk er tre våningar med sötsaker av alla sorter. När man gick in i butiken så var det godis vart man än kollade, möblerna såg ut som godis, och längst in fanns det en enorm chokladkanin. Den var ju inte av riktig choklad men det såg ut som en chokladkanin. I källaren fanns ännu mer godis, men även kläder med tryck som "Stressed backwards is Desserts" och presentlådor fyllda med läckerheter. På övervåingen fanns ett fik där man kunde dricka specialkaffe och äta diverse bakelser. Jag antog att dom inte skulle vara så hälsosamma så jag tog mig snabbt därifrån. Något av det häftigaste var ändå trapporna, för det såg ut som att man gick på godisbitar (!).
Är ni i Manhattan så rekommenderar jag verkligen denna butiken, visst godiset är inte billigt men det är verkligen en upplevelse. Butiken hittar ni i korsningen av 3rd Avenue och 60th Street.
Man vet att man har vant sig vid New York när..
.. man ser två män dela på en joint utan att man reagerar.
.. man slutat tänka på att man ser empire state building och crystler building varje dag på väg till skolan.
Detta är något som jag började tänka på vägen hem från skolan. Ibland känns det som att jag har bott här i evigheter och att vissa saker har blivit en del av vardagen. T. ex. att vänta på tunnelbanetåget vid 86 street, åka ca. 15 minuter, för att sedan ta sig igenom ett totalt kaos av människor i Grand Central Station. Jag var tvungen att stanna mig själv när jag var på väg till tåget idag för det slog mig att det känns normalt (!). Hur kan det kännas normalt för en helt vanlig stenstorpstjej att åka tunnelbana i manhattan? Något som är även mer skrämmande är att jag knappt reagerade när jag mötte två medelåldersmän som delade på en joint. Dom stank av marijuana båda två men det är en lukt tyvärr är ganska vanlig här. Galet eller hur?
Det har kommit till min kännedom att ett av mina musikklipp har blivit populärt hos två kompisar där hemma (haha). All Time Low har verkligen klättrat högt på min favoritlista och dom ska ha en konsert i nyc i oktober. Gissa vem som vill gå? Jag har en till låt som jag skrev om för ett tag sedan. Då skrev jag inget positivt, då skrev jag mer hur mycket jag skämdes över att jag gillade låten. Men, nu har låten verkligen fastnat och jag kan inte sluta lyssna på den. Jag har till och med fått stackars Pontus att lyssna på låten. Varning. Mycket hög risk för att du kommer sjunga på refrängen resten av dagen. Låten heter "Shake it" och är från Metro Station.
Snart ett år
Tänk vad tiden går fort. Snart har jag bott i New York i ett år, fattar ni (?) ett helt år. Det känns som om det var för en månad sedan jag boardade planet till New York med tårar i ögonen, medans jag undrarde vad jag hade gett mig in på. Jag har verkligen tvingats växa upp här och jag har blivit mycket starkare som person. Jag är väldigt glad att jag tog mitt beslut att plugga utomlands ett tag för nu ser jag livet lite annorlunda än vad jag gjorde tidigare. Det finns så mycket som jag vill göra, och nu vet jag att jag faktiskt är kapabel att göra det mesta. Om jag klarade av att flytta ensam till New York i 19 års ålder, utan att ha varit i USA innan då klarar jag nog det mesta. Visst, allt har inte allt gått som jag har velat här men ändå har allt vänt sig till det bättre. Jag känner verkligen att jag kan åka hem i mars med stoltheten i behåll. Stenstorpstjejen har överlevt storstaden.
"If it's free it's for me"
Äntligen. I morses fick jag äntligen tummen ur och gick till chase för att fixa ett bankkonto. Jag hade ett bankkonto förut när jag bodde ute i White Plains men av någon anledning stängdes det av (kan bero på att jag aldrig använde det och att det var $0 från dag ett och framåt). Men idag så gick jag till banken där en mycket trevlig och hjälpsam människa som hetet Matthew hjälpte mig att starta ett nytt konto, plus att jag satte in $400.00. Titeln för dagens blogginlägg är ett citat från Matthew själv, det är ett uttryck som han lärde mig när jag fick 7 gratischeckar. "If it's free it's for me" det kommer bli min nya slogan.
Efter en bra start på dagen så var jag riktigt taggad till att fixa till vissa problem som en i Berkeley's personal så snällt ordnade åt mig. Problemet är att jag tydligen fortfarande är regestrerad ute i White Plains och jag får tydligen inte regestrera mig för kurser inne i stan om jag inte gör en total transfer. Det skulle jag ju självklart ha gjort med en gång om inte denna människan sagt åt mig att det inte behövdes för att det skulle gå automatiskt till detta kommande kvartal. Men, när jag förra veckan skulle regestrera mig för kurser fick jag ett stort, fett "NEJ" för det som människan sagt till mig att jag skulle göra inte fungerade. Så tack vare henne har jag nu en transfer att ta hand om med personalen ute i White Plains och det är inte det lättaste fick jag reda på idag. Människorna där ute är helt omöjliga att få tag på (!). Jag spenderade hela mig dag med att sitta i telefonen för att få reda på att dom enda människorna som kan hjälpa mig är på semester. Får jag inte tag på dessa personer kan jag inte göra mitt schema. Därav har jag varit aningen frustrerad idag. Efter flera timmar i telefonen, ett antal utbrott gav jag upp. Istället gick jag till Barnes and Nobles där jag kollade igenom några tidningar medans jag drack en Latte. Jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig för mycket, det är inte värt det och jag känner mig själv; blir jag alldeles för stressad i början av veckan så kommer det sitta i resten av veckan med. För att bota min frustration så tog jag mig som sagt till barnes and nobles och därefter gick jag runt i lite affärer.
Det finns så mycket som jag vill ha(!). Idag var jag inne i två skoaffärer, Aldo och Steve Madden. Inne på aldo hittade jag ett par riktigt snygga boots som jag vill ha, och inne på Steve Madden hittade jag ett par högklackade skor med peep toe. Sjukt snygga båda två. Men men, jag får tänka på att det inte är höst här och att jag ändå inte kan använda sånna skor än. Men dom är ändå lika snygga.
Dom finns här 
Dom finns här 
Morgontrött
Ni vet hur man brukar säga att man antingen är en morgon människa eller en kvällsmänniska, jag är varken eller. Jag kan oftast inte hålla mig vaken speciellt länge på kvällarna och jag är fruktansvärt seg på mornarna. Jag är helt enkelt trött 24/7, och idag var ju självklart inte annorlunda. Jag kämpade mig upp från sängen kl. 6.00 i morses för att göra mig i ordning för första lektionen. Jag märkte sen när jag skulle äta mig frukost att jag hade hällt kaffet i mitt dricksglas och min juice i min kaffemugg. Morgontrött? Lite kanske.
Aja, efter den lilla tabben så vaknade jag ändå till och lyckades ta mig till min lektion utan några större misstag.
Nu är det tomt i lägenheten tycker jag för Caroline flyttade till ett eget rum igår. Nu är det riktigt tyst i lägenheten och det är nästan så att det ekar mellan väggarna här. Just nu så har jag en låt på huvudet som hon brukade sjunga på jämt och ständigt. En låt som jag tycker är totalt värdelös men ändå så går man runt och sjunger på låten hela tiden. Jag skäms, för låten är verkligen inte bra. Men men, just nu så är den fast inne i min skalle och studsar runt som en studsboll, alltså är det totalt omöjligt att sluta sjunga på den. Tack för den Caroline. I vanliga fall skulle jag ha postat låten för att visa hur dålig den är, men jag kan faktiskt inte med att posta den låten. Istället så postar jag ett annat klipp som jag tycker är riktigt bra. Det här är från Live Earth 2007 när massa band uppträdde runt om i hela världen. Just detta klippet är med Foo Fighters när dom uppträdde i Wembley Stadium och låten är (som ni säkert känner igen) Everlong.
Ny vecka = nya äventyr
Idag vaknade jag upp i en svinkall lägenhet, ja det var ju våran lägenhet men AC:n hade varit på hela natten och det var antarktis varning i vardagsrummet. Jag gick runt i jeans, strupor, t-shirt och en hoddie men jag frös fortfarande. Visst jag fryser ganska lätt men hallå, kallt! När jag kom hem efter min oral communications klass och beklagade mig till Ebba så tyckte hon väl kanske att jag överdrev en smula. Kanske jag gör, men det var faktiskt lite kyligt, även om det inte var antarktis på riktigt.
Under min Oral Communication lektion så fick jag lyssna på en massa tal, jag är ju klar med mitt så nu behöver jag bara observera. Idag presenterades böckerna: the portrait of Dorian Gray; how to lose friends and alienate people, och filmerna; Unfaithful, Jerry Maguire. Alla gjorde bra presentationer förutom slemmisen Jonathan som berättade hela handlingen i unfaithful och visade den viktigaste scenen i hela filmen. Tabbe! jag som inte hade sett den filmen ser nu ingen mening med att se den när han till och med sabbade slutet för mig (!). Ännu ett bevis på att killen inte har alla hästar i stallet som man brukar säga.
Aja, snart blir det Accounting lektion och därefter får vi se vad som händer.
