Louise i New York City

Så ska man inte börja ett tal, i alla fall så sa min svenska lärare Märit så i gymnasiet. Jag håller med henne för det låter riktigt fånigt att börja ett tal på det viset! Men jag drog ju upp det ämnet av en anledning. Idag höll jag mitt tre minuter långa tal i kursen oral communications. Det gick faktiskt bra och jag känner mig ganska nöjd över vad jag har presterat idag. Uppgiften var att presentera ett objekt som representerar en själv. Vi var tvugna att ge tre exempel på hur objektet gör det och även tre detaljer på varje exempel. Jag höll tal om ett halsband som jag köpte kort efter att jag flyttade till Manhattan. Var inte alls så nervös som jag brukar vara, plus att klassen skrattade på rätt ställen i mitt tal (alltid en skön känsla).

Nu har jag ju inte skrivit så mycket på några dagar och det är helt enkelt för att jag inte har hunnit. Just nu har jag väldigt mycket läxor, så allt jag hade skrivit under dagarna hade varit skola, stress, msn, skola, varmt!, skola.. vem vill läsa det? Nej, det skulle inte jag vilja läsa dag ut och dag in, så jag skriver om något annat som jag upptäckte på väg till midtown campuset i tisdags.

Det finns en väldigt vacker och "lugn" sida av Manhattan som jag inte riktigt har gett speciellt mycket tid (tyvärr). Jag började tänka på det när jag satte mig i Bryant Park för att slänga i mig en starbuckskaffe och ett äpple. Så fort som jag satte mig på min parkbänk så konstaterade jag att även om man fortfarande kan höra trafiken i bakgrunden så förvinner ändå all stress. All cred i världen till dom som tar hand om alla parker här i stan för vad skulle alla stressade stadsbor ta vägen för att kunna varva ner på rasterna? Även om jag bara satt där i 10 minuter så var jag ändå lite lugnare när jag började promenera till skolan för att ha min nästa lektion. Jag borde kanske stanna till där lite oftare för att få en "guldkant" på skoldagarna.