Louise i New York City

Det är helt sjukt hur allt känns så normalt så fort. Just nu sitter jag i en av de nya fåtöljerna, i vardagsrummet, hemma i Stenstorp. Det är verkligen en speciell känsla att sitta hemma hos föräldrarna igen och kolla på TV (!), det har vi ju ingen i lägenheten i New York. Skövde är verkligen en liten stad och det märkte jag verkligen igår, fast på ett bra sätt såklart. Detta var vad som hände. Jag skulle träffa Johanna och Åsa på Norma Jeans för att ta en fika men jag var lite för tidig, så för att ta kål på lite tid så gick jag in till H&M. Vem åkte upp för rulltrappan då om inte Miriam Johansson (klass kompis från gymnasiet som nu bor i Norge). Lika paffa båda två så kramade vi om varandra medans vi båda stammade fram "hej,va kul att se dig här!". Jag följde senare med henne till Vero Moda och Gina Tricot, för vi var båda på jakt efter något, men jag hittade inget direkt då. När det äntligen var tid så gick jag till Norma Jeans där jag mötte Johanna och Åsa, jag kan inte fatta att jag inte har sett dom på 6 månader. Så underbart att se dom igen, allt var som vanligt igen och vi satt där och skrattade, speciellt när Johanna fastnade i en kaffekopp (japp, ni läste rätt, en kaffekopp!). Efter några timmar med massa skratt och prat om midsommar så bestämde vi oss för att det var dags att ge oss vidare, så Åsa åkte hem till sig och jag och Johanna gick hem till henne. Men eftersom igår var en speciell dag så träffade jag Söder när han stod i pressbyrån och väntade på att betala. Glad som jag var så slängde jag armarna om denna kompis som jag även kallar lillebror, och vi släppte inte taget om varandra tills han var tvungen att gå tillbaka till jobbet (han hade ju bara rast). I alla fall, väl hemma hos Johanna så kollade vi på The Holiday, åt melon, och så klippte hon håret på mig. Alltså så var det precis som att jag aldrig har varit hemmifrån. Herre jösses vad jag saknar mina att umgås med alla kompisar här hemma!!