Louise i New York City

Ibland har jag en förmåga att lura lärare till att tro att jag är ett geni. Jag stressade som en idiot igår för att mitt final speech inte var i närheten av färdigt. Inte nog med det så hade jag förstaklassens skrivkramp, så jag kunde helt enkelt inte skriva ett tal. Det jag gjorde var att kolla Blackboard (kommunikationssida för Berkeley College) en gång var femte minut för att se om jag var tvungen att hålla mitt tal idag. Strax innan klockan var 22.00 ploppa ett nytt inlägg upp från min professor där det stod att ingen behövde hålla tal idag, men hon ville kolla våra PowerPoint slides för att kolla gramatik. Lyckan var total, och det enda jag behövde göra var att färdigställa mina slides och det gick ganska snabbt.

Som vanligt var min kära professor sen till våran lektion idag så jag och några elever till satt och prata om våra respektive tal. Det visade sig att det alltid finns folk som är värre än mig. Det var ingen av eleverna som var klar med sina PowerPoints, och ingen hade ett färdigt tal. När en elev som heter Sabbah frågade mig om mitt tal så sa jag helt ärligt att jag inte var klar med mitt tal men att jag hade slängt ihop mina slides igår kväll. Det var ingen annan elev som hade gjort det, vilket jag tycker är lite shockande. Till och med jag som inte kunde göra något igår lyckades med den uppgiften.

I alla fall, när professorn anlände så visade jag direkt upp min PowerPoint och så nu är den rättad och klar. Det var då hon sa "a very professional PowerPoint, I feel an A coming up(!). Is it ok if I use your Powerpoint as an example to the rest of the class?" Det är ju klart att jag sa att det var ok. Så efter att ha berättat för klassen att mitt tal inte var klart och att jag slängde ihop min powerpoint igår i all hast, så visade jag upp min powerpoint medans professor Karakas berättade hur bra den var. Ibland ska man ha tur.

Nu blir det till att faktiskt skriva mitt tal och att öva! Jag vill ju få mitt A som Karakas trodde att jag skulle få.