Louise i New York City

Ja, idag märkte jag att det ligger väldigt mycket sanning i detta gamla utryck. Det var ett utryck som jag fick höra mycket när jag var yngre och inte kunde förstå att det redan var dags att åka hem efter en rolig dag hos en kompis, eller inte ville åka hem efter en dag på Liseberg. Som jag har berättat tidigare så har jag fyra dagars ledigt varje vecka och det är helt vansinnigt hur mina fyra lediga dagar bara har "flygigt" iväg. Som tur är så har jag för en gångs skull planerat min tid ganska väl dom senaste två dagarna, så mina läxor är gjorda och det gjorde jag utan att behöva stressa ihjäl mig under sista kvällen. Men förutom att jag hunnit göra mina läxor i tid så förstår jag inte hur fyra dagar har kunnat gå undan i sådan rasande fart! Idag är ett perfekt exempel, idag satt jag vid msn och pratade i mer än 6 timmar! Jag märkte inte att tiden bara rann iväg. Nu börjar jag förstå hur människor kan sitta dag ut och dag in framför datorn. Om någonting är tillräckligt interessant så märker man inte hur minuter blir till timmar. I alla fall, förutom det faktum att jag sakta men säkert förvandlas till en datanörd så har jag ju som sagt faktiskt gjort mina läxor. Jag har skrivit klart ett tal som jag ska hålla imorgon i kursen oral communications, jag har läst tre essays tre gånger om och svarat på tillhörande frågor, det enda som jag har kvar är i kursen manageral accounting. Jag kommer verkligen behöva mycket hjälp i den kursen för jag förstår verkligen ingenting! Det är en riktigt jobbig kurs och jag känner redan stressen inför alla kommande prov. Men den dagen den sorgen som man brukar säga. Jag ska nu ge läxan ännu en chans och vi får se om någonting kanske blir klarare.  

Ja, nu äntligen kom min lilla Ebba hem till mig igen! Det var precis att jag överlevde att bo ensam i en vecka. Jag förstår verkligen inte vad som har hänt med mig, förut (när jag bodde hemma i Sverige) så var jag tvungen att vara för mig själv lite. Men nu, nu klarar jag inte av att vara själv för länge, jag får frispel av att sitta för mig själv och göra inget. Så det var tur att Ebba kom hem nu, för hade det dröjt några fler dagar hade hon väl hittat mig darrandes i ett hörn av vardagsrummet. Fast jag måste säga att hon skrämde livet ur mig när hon kom hem.

Ebba hade faktiskt sagt till mig att hon skulle anlända idag (läs söndag) men hon hade sagt fel dag till mig. Så hon anlände igår. Jag fick lite lätt hjärtflimmer när jag stod osminkad i köket endast iklädd shorts och BH. Jag trodde ju först att det var våran Superintendent Harry som öppnade våran dörr (fattar inte varför jag trodde det), sen trodde jag att det var en inbrottstjuv (fast dom använder ju inte nycklar kom jag på senare). Så inom den tid det tar att öppna en dörr så hann jag tänka ut alla möjliga hemska senarion, fast ni kan väl ana hur överlycklig jag blev när det var en Ebba som kom innanför dörren. Det första hon sa var "Jag har ju försökt ringa till dig!". Jag är ju så kass på att ha koll på min mobil så hon var nog inte förvånad över att jag inte hade svarat. Sen spenderade vi hela dagen med att berätta vad vi har gjort under våra lov (alla pinsama och smaskiga detaljer) och när Ebba började bli riktigt trött så började vi kolla på Allsång på skansen. Tänk va bra webb-tv är, om inte det skulle finnas så skulle vi inte ha någonting att kolla på (förutom varandra och en tavla som vi inte har hängt upp på väggen än).

Nog pratat om Ebbas hemkomst, någonting har hänt med lärarna på Berkeley! Dom tidigare terminerna har alltid börjat riktigt långsamt, nästan så att man börjar undra om man kommer lära sig någonting alls. Men nu är det andra bullar som gäller. Efter den första veckan så har jag fått riktigt stora läxor i alla ämnen, så jag kommer nu spendera min dag med att göra mina läxor. Nu får ni inte tro att jag är helt skruvad på något sätt, men det ska faktiskt bli skönt att komma igång med allt skolarbete nu. Då känns det som att jag faktiskt lär mig någonting, det är ju därför jag är här!

Jag tycker det är störande när elever inte lyckas komma i tid till lektionerna, vissa dyker upp efter ca. 40 minuter, men när professorerna inte ens lyckas visa sig på lektionerna tycker jag att det går lite över gränsen!

Vaknade klockan 5.00 idag och var hur pigg och glad som hellst! Jag lyckas verkligen inte ställa om tiden så fort som jag hade velat. Skutta in i duschen, åt frukost, satt framför datorn, och debaterade länge om vad jag skulle ha på mig. När klockan var 7.00 började jag gå till tunnelbanan som går ner till downtown campuset, var ganska nervös inför dom nya lektionerna. Kom fram 30 minuter för tidigt så jag satte mig lugnt ner i klassrummet och började som vanligt att rita i anteckningsblocket. Allt eftersom tiden gick så anlände fler elever, men ingen lärare. När klockan var 8.10 (lektionen började 8.00) så gick en av eleverna för att kolla om det fanns något medelande från våran professor. Hon kom tillbaka efter några minuter och sa "she has jury duty and wont be here for the entire week!" (suck!) Aja, tänkte jag, då kan jag ju åka hem och byta om för mina kläder var för varma. Kom hem och böt om, satt vid datorn lite till och gav mig tillbaka till skolan. Väl där så satte jag mig i klassrummet med alla andra elever, träffade en klasskompis från förra terminen som jag pratade lite med, ännu en gång, ingen professor! När jag hade väntat i 30 minuter så gick jag där ifrån, arg som ett bi! bestämde mig för att betala skolavgiften medans jag väntade på nästa lektion som inte började förrens om 1 h 45 minuter. Efter 10 min hade jag betalat min avgift och var $6100 fattigare (det är så jag vill gråta). Just då var jag så arg så jag åkte hem igen. Har en känsla av att den sista läraren inte kommit heller, i alla fall så missade jag bara första lektionen om läraren nu kom dit. Det kan jag leva med. Men jag kan inte leva med att jag betalar så mycket pengar för lärare som inte kommer till lektionerna. Fruktansvärt dålig stil tycker jag!

Nu när jag väl är hemma så har jag lugnat ner mig lite. Så nu sitter jag inne med ACn på fullt ös, det är ju så varmt ute! Ska försöka ta mig ut på en promenad runt stan när det har blivit lite svalare.

Nu äntligen är jag klar för detta kvartal. Ni kan inte ana hur lättad jag är nu när alla prov är borta och över. Jag hade det sista provet idag och det var nog det jobbigaste jag har varit med om, i prov väg alltså. Jag tror att professor Rosenbaum var på någon galen drog när han satte ihop vårat prov, för det var 100 frågor vi skulle svara på! Fattar ni? 100 FRÅGOR! Jag kände hur paniken växte inom mig när jag kollade igenom provet som var om fingeravtryck, DNA, Revolvrar och pistolkulor, microscop, droger, och annat i dom kategorierna. Pust, som tur var så var det ju ett open book test, men när man sitter och är helt slut i huvudet efter fråga 55 så spelar det faktiskt ingen roll. Man orkar helt enkelt inte leta upp några svar, så man kryssar i det som låter bäst. Faktiskt inte helt lätt när frågan är i stil med "om du vill få reda på vilken slags drog ett blodprov innehåller, vilket test skulle du använda då?" alla fyra svaren lät lika främmande så vad gör man när man inte orkar leta upp svaret? jo man gissar.

ojoj, vilken stress, men nu är det äntligen över och mitt hela två veckor långa sommarlov är här! Ebba åker hem redan ikväll så jag ska vara själv i lägenheter för första gången sen vi flyttade in. Jag är inte van vid att vara själv längre så vi får se hur detta kommer gå. Det blir till att köpa hem glass och ta på sig mjukis byxor ikväll, sen ta en hel dag på stan imorn.

Nej, nu ska vi fira med en låt som jag tycker är riktigt bra nu för tillfället.
Weezer - pork and beans. Denna låten spelas i den här lägenheten minst en gång om dagen!

Oj oj oj, här är det plugga av. Har mitt första finals prov för veckan nu i kväll, som även är mitt näst sista prov för den här terminen. Har nu tagit en liten pluggar paus och är nu på min tredje kopp med kaffe. Ganska illa när klockan bara är tolv, och när jag bara har varit uppe i tre timmar. Men jag antar att det är så det är när man är en kaffeoman som jag är. Kaffekicken som jag väntar på har inte kickat in än, och jag är rädd för att jag har blivit imun mot allt vad koffein heter! Jag antar att det är ett tecken på att jag dricker alldeles för mycket kaffe, och jag borde väl kanske dra ner på mitt kaffebehov.

Provet som jag har ikväll är i ämnet Merchendise Planning and Buying. Ganska intressant men även ganska tröttsamt. Vi hade ett termin projekt som var inlämnat och klart förra veckan och det projektet tog verkligen musten ur mig eftersom mina gruppmedlemar var totala idioter som inte klarade av att göra någonting på egen hand. Eller ja, förutom Naomi då som klarade sin uppgift och gjorde sin del av projektet perfekt. Dom andra två som hette Charles och Yangchen klarade inte någonting på egen hand och jag var tvungen att tvinga Charles att göra något i över huvud taget! Allt slutade som vanligt med att det var jag som gjorde det mesta av projektet som innebar att jag gjorde alla uträkningar som behövde göras och det var då 70% av hela projektet. Tack hörre ni för att jag ännu en gång fick ett nervsammanbrott och var konstant arg i en vecka! Men som tur var så blev allt klart i tid och vi fick faktiskt ett A i projektet, det är så illa att folk kan åka med på vad andra presterar. Jag var så pass arg så att jag skrev en lapp till Professor Maglio (våran lärare) och berättade att dom inte gjorde någonting, och det som dom faktiskt lyckades göra var fel. Vi får väl se om det gjorde något intryck för jag tänker inte acceptera att dom får samma betyg som mig när det var jag som gjorde deras arbete. Ja, jag är en skvallerbytta, haha.

Var bara tvungen att få det ur mig för det har stört mig något enormt. Aja, snart är ju den här terminen över och då kan jag börja om på nytt med nya ämnen. Hoppas bara att det inte blir några mer grupparbeten, jag jobbar hellre solo. Då kan jag sitta hemma och dricka mitt kaffe medans jag väntar på att min inspiration till att plugga ska komma och slå mig i huvudet.