Louise i New York City

Jag visste att det skulle bli känslosamt att åka hem till alla kompisar och till familjen igen, men jag trodde aldrig att jag skulle känna så här! Efter festen i lördags (som var skitrolig) så vill jag INTE åka tillbaka till New York. Vem hade trott detta? Inte jag. Nu vet jag hur mycket jag har saknat alla vänner här hemma och hur mycket jag älskar mina vänner. Det verkligen skär i hjärtat på mig att lämna dom igen när jag vet att jag inte kommer se tills jullovet. Vad har jag gett mig in på? Varför var jag tvungen att vara så äventyrssugen och bestämma mig för att lämna mitt säkra bo här? Varför kan inte jag bara nöja mig med att stanna i lilla Skövde? Nej, för jag vill göra något nu när jag är ung och när jag faktiskt kan, men fy f*n va jobbigt det är nu. Det som är ännu värre är att jag bara har mig själv att skylla, och det är bara jag som kan ändra på hur jag känner. Hoppas verkligen att jag kommer må bättre när jag väl är i New York, för annars kommer det bli lååånga 6 månader!

Nu är det äntligen lördag och ikväll ska Johanna ha sin fest! Jag känner på mig att jag kommer bli riktigt känslosam när jag träffar alla kompisar igen, men det kommer bara bli roligt! Har inte så mycket att skriva om nu innan festen har börjat men jag lägger upp en passande låt som ni kan lyssna på istället för att läsa mitt babbel om hur jag har saknat alla här hemma. Detta är en omgjord klassiker som är en riktig sommarlåt, därav namnet "boys of summer" med "Ataris"

Gerard Way sa en gång i en intervju att han känner sig trygg i ett hus som har många böcker. Jag är exakt likadan fast det gäller musik istället. Jag känner mig trygg och bekväm i ett hus som är fyllt med cd-skivor och vinylskivor. Just nu så är ju lägenheten i New York ganska tom när det gäller cd-skivor, och det gillar jag inte! Men samtidigt så vill jag inte köpa för många för jag ska ju få hem dom till Sverige förr eller senare. Men i alla fall, jag bygger upp min lilla samling där borta väldigt sakta men säkert. När jag kom hem till Sverige så gick jag upp till mitt rum för att pussa på min vägg och beundra mina cd-skivor. Nej, jag är inte komplett galen, jag är bara stolt över min vägg som jag faktikt har fixat till nästan själv. Ni anar inte hur länge jag tjatade för att få måla min vägg svart, men resultatet blev riktigt bra. Efter det så satte jag mig ner på golvet för att kolla igenom pappas vinyl och LP-skovor. Det var något som jag brukade göra ganska ofta när jag bodde hemma. Jag älskar känslan av att hålla i en vinylskiva, jag har en speciell favorit av pappas alla skivor och det är God save the queen med Sex Pistols. Vadå kult? Nej, nu ska jag tillbaka till mina skivor och se om det är någon som jag vill ta med tillbaka till New York. Sen så ska jag in till Skövde för att köpa en ny jacka, för det är ju så fruktansvärt kallt här! Svensk sommar när den är som allra bäst!

usch, vilken tråkig början på min dag! Blev väckt av mamma idag när klockan var ca 10 och jag kunde verkligen inte gå upp. Det var så fruktansvärt segt och jag sitter fortfarande lite zombie-aktig här i soffan. Jag är helt säker på att jag var så mega seg i morses för att jag visste att jag skulle till tandläkaren för att laga en tand. Jag visste att det skulle bli jobbigt för redan på vägen till bödeln eller jag menar tandläkaren blev jag attakerad av grannens hund. Eller, inte direkt attakerad, den ville väl mest hälsa men det är inte så himla roligt när det är en stor schäfer hund man inte känner. Ja i alla fall, när jag väl satt i tandläkarstolen så var jag ändå ganska lugn, det vill säga tills han tog fram borren! Med en stor tuss med något bomullsliknande massa, någon minidamsugare, och en borr i munnen så satt jag där i stolen och tänkte "slappna av, slappna av, slappna av" Inte så himla lätt utan bedövning och när man hör det där vidriga ljudet av borren. Man kan ju lika gärna ha varit med i Saw eller Hostel, det var lika läskigt! Haha, eller nu kanske jag överdriver en smula. Jag kan ju medela att jag kom därifrån levande efter ca. 30 minuter av tortyr. Jag var lite tveksam ett tag men här sitter jag ju i soffan så allt gick ju bra tillslut.

I söndagskväll fick jag en riktigt trevlig överaskning när jag satt framför TV:n med mina föräldrar. Jag fick en smyckeslåda som jag skulle kolla i, och såg där två nya fina förlovningsringar. "Jaha" tänkte jag, vad kul att dom har köpt nya ringar. Sen så såg jag ju att det fanns en tredje ring med tre diamanter på. "Ska ni gifta er?!" skrek jag ut och halft om halft ställde mig upp i fåtöljen. Mycket riktigt så hade mina föräldrar bestämt sig för att bli man och hustru efter 24 år tillsammans. Eftersom att jag är jag så började jag ju självklart gråta (herrejösses!) men det var tårar av glädje och inget annat. Så, Tisdagen den 24 Juni 2008 blev mina föräldrar herr och fru Runsten, medans jag fortfarande heter Fredriksson, lite mysko eller hur?

Det är helt sjukt hur allt känns så normalt så fort. Just nu sitter jag i en av de nya fåtöljerna, i vardagsrummet, hemma i Stenstorp. Det är verkligen en speciell känsla att sitta hemma hos föräldrarna igen och kolla på TV (!), det har vi ju ingen i lägenheten i New York. Skövde är verkligen en liten stad och det märkte jag verkligen igår, fast på ett bra sätt såklart. Detta var vad som hände. Jag skulle träffa Johanna och Åsa på Norma Jeans för att ta en fika men jag var lite för tidig, så för att ta kål på lite tid så gick jag in till H&M. Vem åkte upp för rulltrappan då om inte Miriam Johansson (klass kompis från gymnasiet som nu bor i Norge). Lika paffa båda två så kramade vi om varandra medans vi båda stammade fram "hej,va kul att se dig här!". Jag följde senare med henne till Vero Moda och Gina Tricot, för vi var båda på jakt efter något, men jag hittade inget direkt då. När det äntligen var tid så gick jag till Norma Jeans där jag mötte Johanna och Åsa, jag kan inte fatta att jag inte har sett dom på 6 månader. Så underbart att se dom igen, allt var som vanligt igen och vi satt där och skrattade, speciellt när Johanna fastnade i en kaffekopp (japp, ni läste rätt, en kaffekopp!). Efter några timmar med massa skratt och prat om midsommar så bestämde vi oss för att det var dags att ge oss vidare, så Åsa åkte hem till sig och jag och Johanna gick hem till henne. Men eftersom igår var en speciell dag så träffade jag Söder när han stod i pressbyrån och väntade på att betala. Glad som jag var så slängde jag armarna om denna kompis som jag även kallar lillebror, och vi släppte inte taget om varandra tills han var tvungen att gå tillbaka till jobbet (han hade ju bara rast). I alla fall, väl hemma hos Johanna så kollade vi på The Holiday, åt melon, och så klippte hon håret på mig. Alltså så var det precis som att jag aldrig har varit hemmifrån. Herre jösses vad jag saknar mina att umgås med alla kompisar här hemma!!

Nu äntligen är jag klar för detta kvartal. Ni kan inte ana hur lättad jag är nu när alla prov är borta och över. Jag hade det sista provet idag och det var nog det jobbigaste jag har varit med om, i prov väg alltså. Jag tror att professor Rosenbaum var på någon galen drog när han satte ihop vårat prov, för det var 100 frågor vi skulle svara på! Fattar ni? 100 FRÅGOR! Jag kände hur paniken växte inom mig när jag kollade igenom provet som var om fingeravtryck, DNA, Revolvrar och pistolkulor, microscop, droger, och annat i dom kategorierna. Pust, som tur var så var det ju ett open book test, men när man sitter och är helt slut i huvudet efter fråga 55 så spelar det faktiskt ingen roll. Man orkar helt enkelt inte leta upp några svar, så man kryssar i det som låter bäst. Faktiskt inte helt lätt när frågan är i stil med "om du vill få reda på vilken slags drog ett blodprov innehåller, vilket test skulle du använda då?" alla fyra svaren lät lika främmande så vad gör man när man inte orkar leta upp svaret? jo man gissar.

ojoj, vilken stress, men nu är det äntligen över och mitt hela två veckor långa sommarlov är här! Ebba åker hem redan ikväll så jag ska vara själv i lägenheter för första gången sen vi flyttade in. Jag är inte van vid att vara själv längre så vi får se hur detta kommer gå. Det blir till att köpa hem glass och ta på sig mjukis byxor ikväll, sen ta en hel dag på stan imorn.

Nej, nu ska vi fira med en låt som jag tycker är riktigt bra nu för tillfället.
Weezer - pork and beans. Denna låten spelas i den här lägenheten minst en gång om dagen!

Oj oj oj, här är det plugga av. Har mitt första finals prov för veckan nu i kväll, som även är mitt näst sista prov för den här terminen. Har nu tagit en liten pluggar paus och är nu på min tredje kopp med kaffe. Ganska illa när klockan bara är tolv, och när jag bara har varit uppe i tre timmar. Men jag antar att det är så det är när man är en kaffeoman som jag är. Kaffekicken som jag väntar på har inte kickat in än, och jag är rädd för att jag har blivit imun mot allt vad koffein heter! Jag antar att det är ett tecken på att jag dricker alldeles för mycket kaffe, och jag borde väl kanske dra ner på mitt kaffebehov.

Provet som jag har ikväll är i ämnet Merchendise Planning and Buying. Ganska intressant men även ganska tröttsamt. Vi hade ett termin projekt som var inlämnat och klart förra veckan och det projektet tog verkligen musten ur mig eftersom mina gruppmedlemar var totala idioter som inte klarade av att göra någonting på egen hand. Eller ja, förutom Naomi då som klarade sin uppgift och gjorde sin del av projektet perfekt. Dom andra två som hette Charles och Yangchen klarade inte någonting på egen hand och jag var tvungen att tvinga Charles att göra något i över huvud taget! Allt slutade som vanligt med att det var jag som gjorde det mesta av projektet som innebar att jag gjorde alla uträkningar som behövde göras och det var då 70% av hela projektet. Tack hörre ni för att jag ännu en gång fick ett nervsammanbrott och var konstant arg i en vecka! Men som tur var så blev allt klart i tid och vi fick faktiskt ett A i projektet, det är så illa att folk kan åka med på vad andra presterar. Jag var så pass arg så att jag skrev en lapp till Professor Maglio (våran lärare) och berättade att dom inte gjorde någonting, och det som dom faktiskt lyckades göra var fel. Vi får väl se om det gjorde något intryck för jag tänker inte acceptera att dom får samma betyg som mig när det var jag som gjorde deras arbete. Ja, jag är en skvallerbytta, haha.

Var bara tvungen att få det ur mig för det har stört mig något enormt. Aja, snart är ju den här terminen över och då kan jag börja om på nytt med nya ämnen. Hoppas bara att det inte blir några mer grupparbeten, jag jobbar hellre solo. Då kan jag sitta hemma och dricka mitt kaffe medans jag väntar på att min inspiration till att plugga ska komma och slå mig i huvudet.

Mina damer och herrar, nu ska jag presentera min nya låtsas pojkvän som jag var tvungen att uppfinna på min tågresa ut till White Plains i morses. Jag måste erkänna att jag har blivit riktigt duktig på att hitta på ursäkter för att inte prata med folk på tunnelbanan eller tåget varje morgon. För att inte verka alltför konstig så ska jag förklara varför jag är så asocial. Det var en ung kille som satte sig brevid mig på tåget och stirrade på mig oavbrutet tills jag bestämde mig för att ge honom min nya hatblick som jag bara ger till riktigt störande människor. Här är konversationen som följde.

Han: Hey, you are really pretty
Jag: (ser arg ut, höjer volymen på ipoden och kollar ut genom fönstret)
Han: HEY, I said that you are really pretty
Jag: ehm, Thanks (irriterad ton)
Han: So, do you have a boyfriend
Jag: (guud vilken störande kille) Yes, I have a boyfriend (lögn!)
Han: oh, soo what's his name?
Jag: (ehm, shit vad ska han heta? M är en bra bokstav, Mike, Mark, MATT) His name is Matt
Han: ok, so how old is he?
Jag: (men ge dig någon gång!) He is 25
Han: ok, but is he treating you right? you seem like a very nice girl
Jag: (meh, sluta stör mig!) Yes, he is a very nice guy, now if you excuse me I am very tired
Han: Sure, I will leave you alone, you seem to be happy anyways.
Jag:(muttrar något till svar och startar låten Liar med Taking Back Sunday, jag har en känsla att den låten handlar om mig)

Matt vart du än är i världen så verkar du vara en riktigt trevlig kille. Men jag känner att vårat förhållande håller på att ta slut. Det är liksom ingen connection som man säger. Så här med gör jag slut med min låtsas pojkvän som räddade mig från en extremt störande kille och lever livet som singel igen, Haha.

Låten för idag är absolut denna Liar med Taking Back Sunday, för som jag sa innan så passar den in på hur min dag har varit.

Ja tråkigt men ack så sant. Nu är Ebbas kompis Josefin på väg till flygplatsen för att åka hem till Sverige igen, och det kommer bli lite tomt här utan våran góa Borås tjej. Jag kan ju erkänna att jag inte har sett en människa shoppa så mycket som hon gjorde, och det var lika kul varje morgon när hon frågade Ebba om 4000 kr skulle räcka för dagen. Det är ju så mycket lättare att shoppa loss här i New York om man är turist. Det är ju inte dirket som att jag kan shoppa loss 4000 kr om dagen här på mitt csnlån. Jag skulle vilja göra det, men tyvärr så är det inte min verkligenhet just nu.


Min verklighet just nu är att jag bara har en vecka kvar på denna terminen, och att jag åker hem till Sverige på lördag. Nu har jag tjatat om detta i några veckor, men ni förstår inte hur skönt det kommer bli. Jag har ju inte vart hemma på ett halvår nu och det börjar faktiskt kännas av. Vem vet, jag kanske får lite nyc attityd när jag ändå är här.

Ja, efter många om och men så har även jag bestämt mig för att börja blogga. Jag kan ju erkänna att jag var lite seg i starten, många har ju bloggat i flera år redan men det är ju bättre sent än aldrig som man säger. Innan så skrev jag dagboksinlägg på bilddagboken. Jag kommer fortfarande ha kvar min bilddagbok och lägga upp bilder, men jag kommer inte att skriva inlägg där längre, det kommer jag göra här framöver. Det kommer ta några inlägg innan jag har koll på hur jag ska strukturera min lilla blogg så ni får ha lite tålamod.