Thanksgiving
Ledsen för dålig uppdatering det senaste. Mycket har hänt och jag har en hel del att berätta. Vi börjar med det som hände först, kvällen innan thanksgiving.
Gustav, Paulina, och jag själv tog oss till en bar på 86th street där en klasskompis till Gustav och Paulina hade börjat som bartender. Det var riktigt trevligt att träffa andra svenska Berkeley elever vilket jag i vanliga fall brukar undvika. Efter ett glas vin och en shot bestämde sig de flesta för att dra vidare. Men jag kände att jag inte var klar med min kväll än så jag och Paulina stannade kvar för en till drink. Klockan hann både bli ett, två, och sedan tre innan vi sedan tog oss hemåt.
Dagen efter, alltså Thanksgiving, mådde inte jag speciellt bra. Jag hade en hejdundrans baksmälla och kunde inte riktigt förstå varför. Ebba kunde inte heller riktigt förstå varför jag blev så sjuk och vi konstaterade att det måste ha varit för att jag inte åt så mycket innan jag gick ut. Jag spenderade större delen av dagen i sängen och sa fraser som "kan inte någon döda mig och få slut på mitt lidande?" "jag HATAR mig själv!" "Varför idag på thanksgiving?" Ja, varför på thanksgiving? Vi var ju bjudna till Paulina på middag och jag förstod ganska snart att jag inte skulle kunna gå. Jag gjorde några tappra försök till att bli bättre: en kall dusch, åt lite pasta men gav upp det ganska snart, drack vatten, började brygga kaffe men hällde ut det igen för det luktade så mycket (inte bra en dag som denna), men inget verkade fungera. När Ebba var redo att gå, låg jag i sängen i fosterställning och sa "jag hatar mig själv, jag hatar mig själv" om och om igen.
Jag blev faktiskt bättre senare under dagen och kunde ta mig till Paulina. Självklart fick jag ju höra retsamma kommentarer om min baksmälla men det kunde jag bjuda på. Är man så pass klantig att man super till kvällen innan man ska på en middag så får man skylla sig själv! Kvällen blev riktigt lyckad till slut med god mat , vatten (vin till alla andra), och trevligt sällskap. That's what I am thankful for this year.
Jag väntar på efterrätten (notera att det är vatten i vinglaset!)
Joao P har hittat en ny leksak.
Ebba och Gustav är alltid lika söta.
Gustav, Paulina, och jag själv tog oss till en bar på 86th street där en klasskompis till Gustav och Paulina hade börjat som bartender. Det var riktigt trevligt att träffa andra svenska Berkeley elever vilket jag i vanliga fall brukar undvika. Efter ett glas vin och en shot bestämde sig de flesta för att dra vidare. Men jag kände att jag inte var klar med min kväll än så jag och Paulina stannade kvar för en till drink. Klockan hann både bli ett, två, och sedan tre innan vi sedan tog oss hemåt.
Dagen efter, alltså Thanksgiving, mådde inte jag speciellt bra. Jag hade en hejdundrans baksmälla och kunde inte riktigt förstå varför. Ebba kunde inte heller riktigt förstå varför jag blev så sjuk och vi konstaterade att det måste ha varit för att jag inte åt så mycket innan jag gick ut. Jag spenderade större delen av dagen i sängen och sa fraser som "kan inte någon döda mig och få slut på mitt lidande?" "jag HATAR mig själv!" "Varför idag på thanksgiving?" Ja, varför på thanksgiving? Vi var ju bjudna till Paulina på middag och jag förstod ganska snart att jag inte skulle kunna gå. Jag gjorde några tappra försök till att bli bättre: en kall dusch, åt lite pasta men gav upp det ganska snart, drack vatten, började brygga kaffe men hällde ut det igen för det luktade så mycket (inte bra en dag som denna), men inget verkade fungera. När Ebba var redo att gå, låg jag i sängen i fosterställning och sa "jag hatar mig själv, jag hatar mig själv" om och om igen.
Jag blev faktiskt bättre senare under dagen och kunde ta mig till Paulina. Självklart fick jag ju höra retsamma kommentarer om min baksmälla men det kunde jag bjuda på. Är man så pass klantig att man super till kvällen innan man ska på en middag så får man skylla sig själv! Kvällen blev riktigt lyckad till slut med god mat , vatten (vin till alla andra), och trevligt sällskap. That's what I am thankful for this year.
Jag väntar på efterrätten (notera att det är vatten i vinglaset!)
Joao P har hittat en ny leksak.
Ebba och Gustav är alltid lika söta.
Kommentarer
Trackback
