Louise i New York City

Jag är snart klar med mitt final speech! Det är så underbart att jag inte behöver känna mig orolig över talet längre. Än så länge är jag nöjd med hur mitt tal ser ut, och jag hoppas ju att det håller i sig. Nu blir det en paus från talet och lite mer plugg på Access som jag har prov i ikväll.



Jag kom på en annan grej som jag vill dela med mig av. Igår kväll när Ebba satt vid datorn sa hon att mitt internet inte fungerade, och att det såg ut precis som hennes internet gjorde när det la av helt och hållet. Jag fick verkligen en klump i magen och fick totalpanik (!). Jag började svamla om att jag hade så många jag ville hålla kontakten med hemma, och att jag minsann skulle kolla upp vad det skulle kosta att skaffa ett eget nätverk. Jag lät antagligen helt psycho, och det var jag också. Jag kan verkligen inte föreställa mig en dag utan internet, förutom om jag skulle åka på semester såklart. Några minuter senare så fungerade internetet igen och jag var så glad så att jag kramade om Ebba som säkert började undra vad hon bor med för freak. Jag ska fortfarande kolla upp vad ett nätverk kostar för det nätverket vi är inne på ni är inget vidare. Men vad jag vill komma fram till är att jag är beroende av internet.