Förföljd av min fobi
Jag hade en nära-döden-upplevelse idag under min Bio-Ethics lektion. Dom flesta som känner mig vet att jag har en hemsk fobi för nålar och blod. Det är en fobi som har lett till att jag har svimmat under blodprov eller när jag ska ta spruta, varit svimmfärdig när jag har kollat på film, och till att jag har svimmat eller mått illa om något i närheten blöder eller liknande. Alltså ingen höjdare som ni kanske förstår.
Under dagens lektion kollade vi på filmen "Miss Evers' Boys" som är baserad på en sann histora. Den handlar om en studie som gjordes på svarta män med syfilis, bara att männen inte fick reda på vad de studerades för. En riktigt tragisk och skrämmande historia. I alla fall, det var under en av scenerna som min nära-döden-upplevelser ägde rum. I scenen ska en av männen ta ett benmärgsprov, och eftersom det utspelar sig runt år 1930 så var nålarna inte speciellt trevliga (det är dom inte nu heller). Även om scenen inte var speciellt läskig så var det något som satte igång min fobireaktion.
Jag började bli varm och svettig (första tecknet på att jag ska svimma), sen höjdes min tinitus ett extra snäpp (NU visste jag att jag var på väg att svimma). Jag hade panik. Jag ville ju absolut inte svimma i klassrummet. I hopp om att jag skulle må bättre så lutade jag mig ner och la pannan mot bänken (nu började jag må illa). "Skit!!", I det här läget visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag bestämde mig hastigt för att ta mig ut ur klassrummet och in på toan för att kunna skölja av mig med kallt vatten.
När jag stapplandes hade tagit mig in till toan och sett min spegelbild så visste jag att jag tagit mig ut från rummet i rätt tid. Jag var vit (!) och hade små svettpärlor över hela pannan. Det hela slutade med att jag var tvungen att lägga mig på golvet (SÅÅÅÅ ÄCKLIGT!!!) för att kunna få blod till hjärnan igen. När jag hade legat där ett tag och min tjutet i örat var så gott som normalt tog jag mig till handfatet och sköljde av mig med kallt vatten. Sen tog jag mod till mig för att gå in i klassrummet och kolla klart på filmen.
Ok, jag vet! Hur ynklig kan man bli? Jag är 21 år och jag kan inte ens kolla på en film som en normal människa. Tragiskt!
