Vilken besvikelse
Igår var det myskväll som stod på schemat! När det är kallt utomhus så finns det inget mysigare än att kura ihop sig i soffan och kolla på en film. Det var exakt vad jag, Ebba, och Gustav gjorde igår. Först kollade vi på Let's dance, där vi diskuterade programmet hej vilt, och vi var självklart inte sena med att kommentera alla fel deltagarna gjorde. Men "hey" det är väl därför man kollar på Let's dance (?). När programmet var över och vi hade förklarat våran kärlek till Morgan (alla förknippar honom med programmet "tippen" som vi älskade när vi var yngre) så var det dags att avansera till en film. 
(http://www.dn.se/)
Jag och Ebba har velat se filmen "The Happening" sedan vi såg en trailer för den på bio, waaay back in time. Man kan ju lungt säga att besvikelsen var stor. Jag vet inte varför, men jag hade skyhöga förväntningar på den filmen, även om jag inte riktigt visste vad den skulle handla om. Den var så grym och barbarisk att det var svårt att hålla ögonen på skärmen vid vissa tillfällen. Ebba och Gustav satt och asgarva vid ett tillfälle samtidigt som de sa "nej, va hemskt!!". Kan detta vara ett exempel på Freud's teori om människans försvarsmekanism? Att man skrattar istället för att gråta, skrika, ja vad man nu vill göra när det är läskigt. När filmen var över satt vi alla i shock och diskuterade alla dödsfall i filmen. Vems död var egentligen värst?
(www.startv.com)
Nej, nu ska jag göra mig i ordning. Mycket står på schemat innan Johanna och Matilda landar imorn.
