Louise i New York City

Mina damer och herrar, nu ska jag presentera min nya låtsas pojkvän som jag var tvungen att uppfinna på min tågresa ut till White Plains i morses. Jag måste erkänna att jag har blivit riktigt duktig på att hitta på ursäkter för att inte prata med folk på tunnelbanan eller tåget varje morgon. För att inte verka alltför konstig så ska jag förklara varför jag är så asocial. Det var en ung kille som satte sig brevid mig på tåget och stirrade på mig oavbrutet tills jag bestämde mig för att ge honom min nya hatblick som jag bara ger till riktigt störande människor. Här är konversationen som följde.

Han: Hey, you are really pretty
Jag: (ser arg ut, höjer volymen på ipoden och kollar ut genom fönstret)
Han: HEY, I said that you are really pretty
Jag: ehm, Thanks (irriterad ton)
Han: So, do you have a boyfriend
Jag: (guud vilken störande kille) Yes, I have a boyfriend (lögn!)
Han: oh, soo what's his name?
Jag: (ehm, shit vad ska han heta? M är en bra bokstav, Mike, Mark, MATT) His name is Matt
Han: ok, so how old is he?
Jag: (men ge dig någon gång!) He is 25
Han: ok, but is he treating you right? you seem like a very nice girl
Jag: (meh, sluta stör mig!) Yes, he is a very nice guy, now if you excuse me I am very tired
Han: Sure, I will leave you alone, you seem to be happy anyways.
Jag:(muttrar något till svar och startar låten Liar med Taking Back Sunday, jag har en känsla att den låten handlar om mig)

Matt vart du än är i världen så verkar du vara en riktigt trevlig kille. Men jag känner att vårat förhållande håller på att ta slut. Det är liksom ingen connection som man säger. Så här med gör jag slut med min låtsas pojkvän som räddade mig från en extremt störande kille och lever livet som singel igen, Haha.

Låten för idag är absolut denna Liar med Taking Back Sunday, för som jag sa innan så passar den in på hur min dag har varit.