Are you a foreigner?
Våran lärare var sen till dagens lektion så vi satt i lektionssalen och pratade lite strunt medans vi fördrev tiden. Efter en stund så drog jag som vanligt mitt intresse till min nya "kladd" sida i min pärm och började rita lite allt möjligt. Helt plötsligt frågar Jonathan denna frågan "Are you considerd to be a foreigner?". Jag fortsatte att rita och började såklart skratta lite smått för jag trodde att detta var ett av hans små knepiga skämt. Men, när jag kollade upp så såg jag att han inte skrattade med mig, "herregud!" tänkte jag, menar han allvar? "Jonathan, you know I'm from Sweden we talked about this like ten times". Då trodde ju jag att jag hade gjort mig själv förstådd, men icke (!) Hans motsvar var "Yeah I know that, but are you a foreigner?". Just då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det enda jag kunde göra var att säga att "JA" jag är utlänning och bara undra hur han inte kunde veta vad det ordet faktiskt betyder. Är inte det här sorgligt?
Jag höll ju mitt tal idag också. Jag var den andra och sista att hålla tal idag och jag var som alltid lite smått nervös. Idag vart det lite extra nerver på spänn för jag gick upp efter en tjej som fick alla i hela klassrummet att tjuta av skratt. Jag bara fick bilden i huvudet att jag skulle förstöra hela stämningen och skapa en ny stämning som skulle få en kyrkogård att verka rolig. Som tur var så var det inte så, "publiken" skrattade där dom skulle skratta och jag tog mig igenom mitt tal ganska smärtfritt tills jag skulle visa mitt klipp. Jag hade ju gått in på Youtube och börjat ladda hem mitt klipp innan jag började hålla mitt tal. När det sedan var dags för mig att tycka på play så fick jag hjärtat i halsgropen. Klippet var ju bara laddat till en fjärdedel och den laddade inte mer.
Jag fick helt enkelt visa det som var laddat och förklara hur resten av klippet skulle vara. Det som var riktigt jobbigt var att hela min avslutning handlade om mitt klipp för första meningen var "Ja om inte det här klippet sammanfattar allt som jag har sagt i detta tal så...". Som ni säkert förstår så kunde jag ju inte inleda mitt avslut så längre så jag var tvungen att försöka snirkla mig ur denna otroligt jobbiga situation. Aja, det verkade som att dom andra gillade det ändå och det var faktiskt två personer som frågade mig om vad filmen hette för att senare leta reda på den.
Jag kommer inte ihåg om jag har berättat om vad mitt tal handlade om innan så jag berättar det nu. Mitt tal handlade om den Svenska filmen "Så som i himmelen" och våran uppgift var att försöka få andra att se på filmer som vi själva tycker är bra. Vad kan vara bättre än att sälja in en Svensk film hos ett gäng Amerikanare? Om någon nu skulle undra så var det engelsk text till klippet som jag skulle visa, bara så att inte någon tror att jag är ett pucko som visar klipp på svenska när ingen annan kan det språket.
Nej, nu ska det bli lite mer läxläsning innan min religionslektion börjar. Nu får vi se vad professor Weidenbaum hittar på denna vecka. Det är alltid lika spännande.
god morgon
Nu ska jag snart till skolan för att ha min första lektion, Oral Communications. Idag är dagen som jag ska hålla mitt tal. Jag berättar hur det gick när jag kommer hem. Spänningen stiger (för mig i varje fall).
Tankspridd idag
Jag är en nörd
Dagens ros går till Johanna som hittade en låt jag har letat efter i ca. 4 månader. Det finns två låtar som jag har letat efter i ett bra tag, och den här låten hade jag gett upp hoppet om att hitta för ett bra tag sedan. Men vipps så spelade Johanna upp den för mig idag och ännu en gång så var lyckan total. Det här bandet heter Red Jumpsuit Apparatus och låten heter Face Down.
babysteps
ont, det gör ont!
Utmanad!
* Svara på alla frågor.
* Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din.
* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Fem saker som finns på din "att-göra-lista" i dag:
1. Vakna
2. Skriva mitt tal som ska vara klart tisdag.
3. Tvätta kläder, så att jag har något helt/rent att ha på mig på tisdag.
4. Städa i lägenheten och hänga upp gardinerna som köptes igår.
5. Ge mig ut på promenad
Vad gjorde du för tio år sedan?
För tio år sedan var jag upptagen med att inte passa in i världen och spenderade min tid med att exprementera med smink, resultatet blev alltid groteskt fult. Det är så att jag skäms när jag tänker på hur jag såg ut och betedde mig när jag var 10 år. Jag bodde fortfarande i Skövde på den tiden och var alla tiders största mes som jag helst inte vill kännas vid. Varför skriver jag detta ens i min blogg så att alla andra kan läsa? Jag borde skriva att jag var skolans coolaste unge som alla andra ville vara kompis med (not!). Nej, när jag var tio år spenderade jag min tid med att leka med kompisar, rita, och lyssna på musik. Men jag var allt en liten mes!
Ställen du bott på?
Jag har bott på följande ställen: Skövde --> Stenstorp --> White Plains, NY --> Manhattan, NY
Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
Jag säger bara så här: KONSERTER! Förstår ni hur många konserter jag skulle kunna se, eller vart jag kan resa för att se dom? Jag skulle nog göra det till en heltidshobby för hey!, vem skulle kunna stoppa mig?
Men om jag nu mot alla odds skulle tröttna på att gå på konserter så skulle jag nog starta en egen klädkollektion och öppna egna butiker med mina egendesignade kläder. Vem bryr sig om det inte skulle gå med vinst? jag skulle ju inte direkt vara i behov av mer pengar. Jag vill ju faktiskt öppna en egen affär när jag är klar med skolan så varför inte.
Eftersom jag inte känner så många som bloggar så har jag bara två att utmana. Eller egentligen bara en för Ebba har redan utmanat den ena, men han får väl helt enkelt vara dubbelt utmanad.
Jag utmanar Niklas Sirestam och Gustav Cronqvist
Sverige har lyckats
Lite smått febrig och med en fruktansvärt igentäppt näsa tog jag mod till mig för att följa med till IKEA. Redan på vägen till tunnelbanan började jag känna mig som ett snorigt, slemmigt, svettigt, och flummigt äckel! Jag kände mig så fruktansvärt ofräsch och jag började nästan skämmas när jag mötte ett stressigt Midtown, fyllt med människor. Men jag överlevde denna trip och satte mig på bussen till IKEA. Väl där gick det bättre, efter en kort runda på övervåningen bestämde vi oss alla tre för att det var dags att äta lite. Sagt och gjort så styrde vi våra steg till restaurangen och det blev (som alltid) Svenska Köttbullar. Mums! Efter en överfylld tallrik med köttbullar och potatismos + en daimtårta så tog vi upp där vi slutade våran runda och stegade iväg mot första våningen. Vi hittade så mycket fint och våran lägenhet kommer bli så läcker när allt väl är på plats. Jag hoppas bara att jag blir frisk snart och att vårat äventyr inte förvärrade förkylningen.
Mamma Mia
Om någon har undrat varför jag inte har kunnat uppdatera min blogg så ofta som jag brukar göra så är det för att mitt internet inte har fungerat som jag kanske har önskat, och det har resulterat i att jag inte har kunnat uppdatera min blogg.
För att komma i kapp med det jag har gjort det senaste dagarna så kommer här en sammanfattning på vad jag har gjort.
Torsdag: Lyckades med det pinsamma, men även mänskliga, misstaget att försova mig till dagens första lektion. Jag var helt virrig resten av dagen och jag kunde inte riktigt fokusera på mina lektioner som jag brukar göra. Men, jag kom i tid till dom resterande lektionerna under den dagen. Blev om möjligt ännu mer imponerad av min religionslärare! Han är helt fenomenal för han kan svara på alla frågor man ställer honom och det känns som att hans kunskap om relion är bortom alla gränser. Det bästa är att han även är rolig och att han lär ut på ett intressant sätt. Jag har aldrig tyckt att Hinduism har varit intressant förut, men det är det nu och jag förstår faktiskt vad det går ut på!
När jag kom hem på kvällen efter min kvällskurs så gick jag, Ebba, Caroline, och hennes kille på bio. Jag och Ebba har velat se Mamma Mia sedan vi såg reklam för den allra första gången. Jag kan ju säga att den helt klart levde upp till förväntningarna och jag är så stolt över ABBA, fast jag är ännu stoltare över att dom är från Sverige! Den var helt klar värd att se tycker jag, men det är ingen film som jag ska köpa tror jag. 
Fredag: Jag och Ebba satt framför datorn hela dagen och kollade på One Three Hill. Fast jag gav mig ut i en timma för att röra lite på mig. Under min promenad så fick jag en känsla av "Dêja Vu" som man säger (vet inte hur det stavas). Jag bestämde mig för att gå en ny runda, och när jag passerade korsningen vid Park Av. och 97 St. så fick jag känslan av att jag hade varit där förut. När jag några sekunder senare kollade upp och såg ett av husen så kom jag på att jag har varit där på fest tidigare, när jag fortfarande bodde i White Plains. Jag hade ingen aning om att det huset var så nära där jag bor nu. Tänk vad man kan upptäcka när man bestämmer sig för att bara strosa runt.
Under kvällen så blev det glass och Shrek 3. Sjukt rolig film!
Lördag: Idag vaknade jag ganska tidigt vilket är lite ovanligt. Det här har varit en yttert vanlig dag som jag har spenderat med att sortera tvätt och gjort läxor. Det är inte alltid så speciellt att bo på Manhattan som man kanske kan tro. Ibland får man helt enkelt komma ner på jorden och göra helt normala och tråkiga saker. Men, vem vet vad som kan hända senare idag. Dagen är ju inte slut än!
That's what friend are for! ;)
Gustav kom över till våran lägenhet och då bestämde sig Ebba och Gustav för att köpa vin. Jag var då inte helt med på noterna kan jag ju erkänna för jag satt vid msn och prata med en speciell person som ger mig förmågan att inte lägga märke till vad som händer runt om mig. I alla fall, när dom kom tillbaka var jag utloggad från msn och redo att delta i den verkliga världen igen. I början satt och prata om allt möjligt mellan himmel och jord som vi alltid brukar göra, men efter ett tag började vi dricka vårat vin och inte kort där efter så startade vi musiken. Resultatet blev tre svenskar som dansar på vardagsrumsgolvet med solglasögon på (?!) samtidigt som de sjunger med i alla låtarna. Stackars grannar! Jag kan ju helt ärligt säga att jag inte är en bra sångare (speciellt inte onykter) men den här kvällen bestämde jag mig vid ett tillfälle att låta så dåligt som bara möjligt, efter några skrattattacker med Gustav som stämde in i min falsksång så gav jag upp, men det var riktigt roligt i ca 2 minuter.
Kvällens höjdpunkt var absolut när Ebba, av någon anledning, försökte lägga ena benet bakom huvudet. Det slutade med att alla tre satt på golvet och försökte göra samma sak. Gustav försökte med tricket att lägga båda benen bakom huvudet samtidigt! Det slutade med ett AJ! och sen så gav han upp.
Det enda som inte var roligt med den här kvällen var hur jag kände mig dagen efter. Jag var ju tvungen att gå upp klockan 6.00 för att göra min redo för min första lektion. Allmänt groggy gick jag upp och upptäckte att jag inte hade något kaffe! DISASTER!! Lite smått irriterad, trött, och med en up-and-coming migränkänsla i huvudet började jag ta mig till tunnelbane tåget. Här följer ett perfekt exempel på varför jag måste dricka kaffe varje morgon. Jag missade mitt stopp som jag skulle gå av på, det var något som jag insåg när tåget passerad Wall Street som är stationen efter jag ska gå av. (Morr!) Det var bara till att gå av tåget, gå runt plattformen och ta första bästa tåg up town två stationer för att ta mig till mitt stopp. Väl inne i lektionssalen möttes jag av en övernaturligt pigg och aningen för påträngande Jonathan som satte sig brevid mig vid bänken. Därefter föjlde leken 1000 frågor från hans sida där han frågade ut mig om varför jag såg så trött ut. När han då insåg att jag faktiskt hade druckit lite dagen innan så drog han snabbt slutsattsen att jag måste vara bakis! Därefter satt han bara och prata om hur jag var tvungen att dricka en öl för att backfyllan skulle gå över. I don't think so! Efter lektionen så letade jag upp första bästa starbucks och där blev jag människa igen! Kaffe fixar allt!
stekande värme i central park
Men, jag stod inte ut hur länge som helst. Efter ca två timmar så gav jag upp, började känna att jag blev som ett chips, lika krispig i huden. Ingen kul känsla, och Gustav kände nog likadant för han gjorde ingen protest med att börja röra sig därifrån. Så, nu är jag hemma i lägenheten igen och det är mycket mer behagligt här inne. Även om jag gillar värme så finns det en gräns. När man inte kan gå utanför dörren utan att känna sig illamående av den hettan som är utanför så är det inte roligt eller bekvämt längre. Det får gärna bli några grader kallare, så att man faktiskt kan gå ut utan att känna svetten rinna.
Av någon anledning så kan jag inte ladda upp bilder på min blogg idag så jag lägger upp en låt istället. Någon som kommer ihåg Gavin Degraw? En artist som jag inte la så mycket märke till när han slog igenom, men jag köpte hans första skiva för ett tag sedan och har efter det börjat gilla honom mer och mer. Jag kan verkligen rekommendera den för den går att lyssna på rakt igenom och jag gillade alla låtar med en gång! Så spring iväg och lyssna på den skivan som heter "Chariot". Den här låten är från hans senaste skiva och låten heter "In love with a girl"
Jag är ju ingen talare men...
Nu har jag ju inte skrivit så mycket på några dagar och det är helt enkelt för att jag inte har hunnit. Just nu har jag väldigt mycket läxor, så allt jag hade skrivit under dagarna hade varit skola, stress, msn, skola, varmt!, skola.. vem vill läsa det? Nej, det skulle inte jag vilja läsa dag ut och dag in, så jag skriver om något annat som jag upptäckte på väg till midtown campuset i tisdags.
Det finns en väldigt vacker och "lugn" sida av Manhattan som jag inte riktigt har gett speciellt mycket tid (tyvärr). Jag började tänka på det när jag satte mig i Bryant Park för att slänga i mig en starbuckskaffe och ett äpple. Så fort som jag satte mig på min parkbänk så konstaterade jag att även om man fortfarande kan höra trafiken i bakgrunden så förvinner ändå all stress. All cred i världen till dom som tar hand om alla parker här i stan för vad skulle alla stressade stadsbor ta vägen för att kunna varva ner på rasterna? Även om jag bara satt där i 10 minuter så var jag ändå lite lugnare när jag började promenera till skolan för att ha min nästa lektion. Jag borde kanske stanna till där lite oftare för att få en "guldkant" på skoldagarna.
Tiden flyger iväg när man har roligt
Nu är det liv i lägenheten igen!
Ebba hade faktiskt sagt till mig att hon skulle anlända idag (läs söndag) men hon hade sagt fel dag till mig. Så hon anlände igår. Jag fick lite lätt hjärtflimmer när jag stod osminkad i köket endast iklädd shorts och BH. Jag trodde ju först att det var våran Superintendent Harry som öppnade våran dörr (fattar inte varför jag trodde det), sen trodde jag att det var en inbrottstjuv (fast dom använder ju inte nycklar kom jag på senare). Så inom den tid det tar att öppna en dörr så hann jag tänka ut alla möjliga hemska senarion, fast ni kan väl ana hur överlycklig jag blev när det var en Ebba som kom innanför dörren. Det första hon sa var "Jag har ju försökt ringa till dig!". Jag är ju så kass på att ha koll på min mobil så hon var nog inte förvånad över att jag inte hade svarat. Sen spenderade vi hela dagen med att berätta vad vi har gjort under våra lov (alla pinsama och smaskiga detaljer) och när Ebba började bli riktigt trött så började vi kolla på Allsång på skansen. Tänk va bra webb-tv är, om inte det skulle finnas så skulle vi inte ha någonting att kolla på (förutom varandra och en tavla som vi inte har hängt upp på väggen än).
Nog pratat om Ebbas hemkomst, någonting har hänt med lärarna på Berkeley! Dom tidigare terminerna har alltid börjat riktigt långsamt, nästan så att man börjar undra om man kommer lära sig någonting alls. Men nu är det andra bullar som gäller. Efter den första veckan så har jag fått riktigt stora läxor i alla ämnen, så jag kommer nu spendera min dag med att göra mina läxor. Nu får ni inte tro att jag är helt skruvad på något sätt, men det ska faktiskt bli skönt att komma igång med allt skolarbete nu. Då känns det som att jag faktiskt lär mig någonting, det är ju därför jag är här!
High and Dry
Dom flesta som känner mig vet att jag älskar bandet Yellowcard. Det är inte direkt någon hemlighet för någon skulle jag tro. Jag är även ett stort Radiohead fan, kanske inte är lika många som vet om det. Det dagen som jag hittade detta klippet var en riktigt bra dag. Det här är när Yellowcard gör en cover på en Radiohead låt som heter High and Dry (en av mina favorit låtar). Här bevisar Yellowcard ännu en gång att dom är musikaliska ut i fingerspetsarna och att ingen kan slå dom på att spela en låt accustiskt! Det är helt enkelt omöjligt. Jag tycker personligen att Yellowcard framför den här låten bättre än Radiohead själva, det är en av de största komplimnagerna ett band kan få, för Radiohead är ett band som många andra band ser upp till. I alla fall, nu ska jag sluta prata om hur bra dom här två banden är och låta er lyssna på detta mästerverk!
Religion lärare = Tråkiga, Torra, Stela?
Mina tidigare religionlärare kan jag ju kanske inte säga var några lirare precis. Min lärare i högstadiet var en allmänt beige person (bokstavligt talat) han gick runt i beiga eller bruna kläder varenda eviga dag. Han var en sån där seg och utdragen människa som fick en snigel att verka speedad! Jag kommer ihåg första lektionen med denna läraren, han skulle gå igenom klasslistan och det tog halva lektionen, sen blev han trött och ville ha en fem minuters rast, bara att han kom tillbaka efter tio minuter. Allmänt tråkig alltså, fast en bra grej var att verkade gilla mig och mina tjejkompisar för vi kunde prata oavbrutet hela lektionerna utan att han sa till oss. Inte så bra egentligen om jag tänker igenom för jag kan ju inte speciellt mycket om religion. Men ja, ni förstår vad jag menar.
Min religionlärare i gymnasiet gick under smeknamnet ugglan, förklaring: hon såg faktiskt ut som en uggla! Hon var också tråkig, och hon lärde inte ut någonting om religion för vi hade ett grupparbete hela terminen där vi inte lärde oss någonting. Så slutklämmen är att jag inte kan speciellt mycket om religion, förutom det som jag har tagit reda på självmant. Just därför blev jag överlycklig igår kväll när jag mötte min professor i ämnet the religious experience.
Han var riktigt rolig och han fick alla världreligioner att verka intressanta. Vi började lektionen med att alla elever skulle säga sitt namn, varför dom valde kursen, och om de var tvugna att studera en religion vilken skulle det vara?
Här följer samtalet som jag och Professorn hade när jag skulle presentera mig.
J = Jag, H=Han
J: Hi my name is Louise Fredriksson
H: Hmm, it says Karin here
J: Yeah, but everyone calls me by my second name (jag måste förklara detta på varenda eviga lektion!)
H: ok, whatever everyone calls you welcome to the class! Why did you choose this class?
J: Honestly, seemed like the most interesting.
H: Ah, because you knew I was so good looking right. (Han låtsas se upprörd ut när hela klassen skrattar åt honom)
J: Yeah, whatever you say professor! (säger jag medans jag låtsas se arg ut, gick inte så bra för jag satt och skratta!)
H: Ok, I think we stated the fact that I'm not that good looking after all (kollar argt på klassen) so what world religion would you study if you had to choose only one?
J: I would choose buddhism
H: Really? why?
J: I've been to Thailand a couple of times and they seem so peacefull and serene, eventhough they have to think about suffering all the time.
H: Impressing! So what kind of buddhism do they practice in Thailand? If you know the answer to this I will be so impressed I will jump out the window!
J: I have no idea!
H: Yes! (drar handen över pannan) you made me a little nervous there!
Ja, så här fortsatte det, ni vill ju säker inte läsa hur hela lektionen gick till. Skulle bli ett väldigt lååångt blogginlägg.
Det som är så bra med denna professorn är att han verkligen bjuder på sig själv! Han berätta en annan grej som fick mig att skratta så mycket så att jag nästan låg på golvet! Han berättade att han har en slags sjukdom (inte så kul) som gör att han inte kan sova, kroppen vaknar hela tiden så man är aldrig utvilad. P.g.a. detta måste han sova med en mask som öppnar luftvägarna, Han sa att han ser ut som Hannibal Lecter när han har på sig den masken. Sen var han tyst några sekunder och sa sedan med en ledsen min "that's usually when my dates leave me, you know noone wants to date darth vader!" det kanske inte låter så kul när jag skriver det här, men igår kväll var det riktigt roligt!
Jag upptäckte att jag hade den här låten på ipoden igår när jag satt i tunnelbanetåget! Jag borde ta en heldag med att bara lyssna igenom min ipod, verkar ha många bra låtar som jag inte ens vet om!
Det finns inga dumma frågor
"There are no stupid questions in my class. The only stupid questions are the ones that you do not ask." - Professor Glick
Jag måste bara börja med att förklara att min blogg har varit lite konstig det senaste. Inlägget "Affärer och datanördar" publiserade jag igår, men ändå så kom den inte upp förrens idag. Mycket underligt tycker jag. I alla fall, Idag så kom alla lärarna till lektionerna och dom var helt ok (en var allmänt udda men är säkert duktig ändå). Så här såg min dag ut lektion för lektion.
Första lektionen började klockan åtta och jag mötte faktiskt professorn i hissen på väg upp till klassrummet. Jag märkte på en gång att hon var en riktigt rolig person och förlät henne nästan genast för att hon missade första lektionen. När lektionen började så förklarade hon vad hela kursen kommer gå ut på, och varför den är en sån bra kurs. Det som var bra var att hon höll sin presentation levande hela tiden. Man blev aldrig uttråkad av att lyssna på henne och ibland så skrattade jag så att tårarna sprutade. I slutet av lektionen blev vi indelade i grupper om två som skulle intervjua varandra och sedan ställa oss inför hela klassen och presentera. Det gick faktiskt väldigt bra, den här klassen verkar vara en rolig klass (än så länge).
För den andra lektionen så var läraren sen (igen). När han äntligen kom fram så var jag nästan tvungen att bita mig själv i läppen för att inte få ett skrattanfall, han ser så rolig ut! Han är ganska kort, men sjukt stora läppar som han bet i konstant, glasögon som gör att hans ögon ser minismå ut, och tänder som spreta åt alla håll. Han stod tyst ett bra tag innan han bestämde sig för att skriva något på tavlan, och efter det så började han förklara att det inte alls var hans fel att han inte kom på förra lektionen, han hade ju fått fel information av skolan och hade undervisning i ett helt annat klassrum för fyra personer. (haha!) vilken tabbe!. Men nu hade han ju hittat rätt, och verkar ju vara trevlig men jag vet ju fortfarande inte hur han lär ut. Jag får helt enkelt vänta och se.
Sista lektionen var både tuff och rolig. Det var denna professorn som sa "There are no stupid questions in my class. The only stupid questions are the ones that you do not ask". Det tycker jag var väldigt bra sagt, och denna läraren verkar vara väldigt duktig på det han gör. Jag var ju inte på förra lektionen p.g.a. att jag var så arg på dom tidigare lärarna, det var ju en miss. När jag kom till lektionen idag så hade dom redan gått igenom ett kapitel och fått en läxa som skulle vara inlämnad idag! (ojoj) men det gör inte så mycket, jag hann snappa upp det mesta på lektionen och ska gå och köpa boken imorn.
Har min sista lektion ikväll, religion. Ska bli riktigt spännande att se vad det är för lärare.
P.S. Sven har kommit tillbaka nu. D.S.
Affärer och Datanördar
Idag mötte jag upp Andreas nere på Union Square som är min absoluta favoritplats på hela manhattan. Jag bara trivs i stämningen som råder där för människorna där är så avslappnade. Fick verkligen bevis på det när vi var på väg till Urban Outfitters för en gatuförsäljare sålde Marijuana bowls mitt bland allt folk. Vadå avlappnad syn på denna drog? Men nu när jag har bott här ett tag så är det knappt att jag reagerar på Maruijana längre för det finns verkligen överallt.
I alla fall, vi tog oss till Urban Outfitters som är en av dom bästa, och coolaste affärerna enligt min åsikt. Här inne finns allt från kläder, möbler, tavlor, böcker, sängkläder, och små pryttlar. Allt här inne är snyggt, till och med personalen är snygga, dom klär sig helt enligt min smak och är skönt udda. Väl här inne så blev ju jag helt crazy (som jag alltid blir i den här affären) plockade snabbt till mig en massa plagg och planade väg till provrummet. Jag provade shorts, t-shirts, och klänningar och tillslut så blev det en klänning och en t-shirt som kommer passa bra nu när det är så fruktansvärt varmt här.
Andreas började jobba klockan två och jag kände att jag behövde fly undan värmen ett tag så jag åkte hem till lägenheten. Väl hemma så hoppade jag in i en iskall dusch och startade AC:n på snöfall. Efter jag kände att jag kunde funktionera som en människa igen startade jag datorn för att se om någon rolig människa ville prata med lilla mig. När klockan var fem så var jag tvungen att slita mig från datorn för att ge mig ner till skolan och gå till dagens enda lektion, Spreadsheets and databases. I denna kursen får man lära sig excel och access, excel kan jag redan ganska bra men access har jag ingen aning om hur det fungerar eller vad det är för något.
Dagens lektion gick ut på att vi elever skulle lära oss att öppna excel, veta vad en cell är, och hur man räknar med excel. Det var ju inte speciellt svårt för mig eftersom jag fick lära mig det för flera år sedan. Men det var några elever som verkligen hade problem genom hela lektionen och jag förstår verkligen inte hur dom lyckades med att missuppfatta. Våran professor förklarade klart och tydligt varje steg vi var tvugna att gå igenom, visade två gånger om hur vi skulle göra våra små övningar, och förklarade sedan en gång till hur allt fungerade. Fantastikt nog så var det flera stycken som fortfarande satt som frågetecken. Det är verkligen ett mysterium för mig, jag som trodde att dom flesta amerikanarna skulle vara tekniska nog till att klara av ett program som excel. Jag menar, var det inte dom som lyckades ta sig till månen först? Är inte det tekniskt så säg?
vart är Sven?
Men nu, för att bygga vidare på dagens titel. Vart är Sven? Sven är uteliggaren som "bor" mitt över gatan på en av bänkarna. Jag och Ebba tyckte det var så sorgligt att kalla honom för uteliggaren hela tiden så vi döpte honom till Sven, han ser helt enkelt ut som att han skulle kunna heta så. För några dagar sedan när jag satt på terassen så såg jag att två polismän tog Svens älskade spritflaska och att Sven sakna lunkade sig bort från våran gata. Det var riktigt sorgligt för Sven är ju en del av gatan här. Så länge som vi har bott här så har han varit utanför varenda eviga dag, skapat trafiktkaos när han har bett om pengar från bilister, och suttit och pratat om livets alla problem med andra gubbar som kommer och hälsar på honom ibland. Sen poliserna var här för några dagar sedan så har inte Sven kommit tillbaka, Vad har ni gjort med Sven?! Jag ska hålla utskik efter honom och medelar om han kommer tillbaka till sin parkbänk.
Idag så har jag bara en lektion och den börjar klockan 18.00 ikväll. Spreadsheets and Databases, man ska tydligen lära sig excel och access i den här kursen. Måste gå och köpa dom böckerna ikväll eftersom det är en kvällskurs så har jag den bara en gång i veckan, och då måste vi börja direkt. Usch, jag vill inte ens tänka på vad dom böckerna kommer att kosta! Vi får se om den läraren kommer till lektionen, eller om även denna lärare skolkar som dom gjorde igår.
Professors are A.W.O.L.
Vaknade klockan 5.00 idag och var hur pigg och glad som hellst! Jag lyckas verkligen inte ställa om tiden så fort som jag hade velat. Skutta in i duschen, åt frukost, satt framför datorn, och debaterade länge om vad jag skulle ha på mig. När klockan var 7.00 började jag gå till tunnelbanan som går ner till downtown campuset, var ganska nervös inför dom nya lektionerna. Kom fram 30 minuter för tidigt så jag satte mig lugnt ner i klassrummet och började som vanligt att rita i anteckningsblocket. Allt eftersom tiden gick så anlände fler elever, men ingen lärare. När klockan var 8.10 (lektionen började 8.00) så gick en av eleverna för att kolla om det fanns något medelande från våran professor. Hon kom tillbaka efter några minuter och sa "she has jury duty and wont be here for the entire week!" (suck!) Aja, tänkte jag, då kan jag ju åka hem och byta om för mina kläder var för varma. Kom hem och böt om, satt vid datorn lite till och gav mig tillbaka till skolan. Väl där så satte jag mig i klassrummet med alla andra elever, träffade en klasskompis från förra terminen som jag pratade lite med, ännu en gång, ingen professor! När jag hade väntat i 30 minuter så gick jag där ifrån, arg som ett bi! bestämde mig för att betala skolavgiften medans jag väntade på nästa lektion som inte började förrens om 1 h 45 minuter. Efter 10 min hade jag betalat min avgift och var $6100 fattigare (det är så jag vill gråta). Just då var jag så arg så jag åkte hem igen. Har en känsla av att den sista läraren inte kommit heller, i alla fall så missade jag bara första lektionen om läraren nu kom dit. Det kan jag leva med. Men jag kan inte leva med att jag betalar så mycket pengar för lärare som inte kommer till lektionerna. Fruktansvärt dålig stil tycker jag!
Nu när jag väl är hemma så har jag lugnat ner mig lite. Så nu sitter jag inne med ACn på fullt ös, det är ju så varmt ute! Ska försöka ta mig ut på en promenad runt stan när det har blivit lite svalare.
Tillbaka till verkligheten
Tis: 8.00 - 9.45 Oral Communication
10.45 - 12.30 English Composition 2
12.35 - 14.20 Manageral Accounting
Onsdag: 18.00 - 21.00 Spreadsheets and Databases
Torsdag : 8.00 - 9.45 Oral Communication
10.45 - 12.30 English Composition 2
12.35 - 14.20 Manageral Accounting
18.00 - 21.30 The Religious Experience
Som ni kan se så har jag ett väldigt lugnt schema och mycket ledig tid, det passar så bra nu när jag inte hade så mycket till sommarlov. Jag kommer bara gå i skolan tre dagar i veckan, och en av dom dagarna har jag bara en kvällskurs, kan det bli bättre? Nu är den enda nackdelen att tre av kurserna är ganska tunga kurser, men det går nog bra för jag har ju tid att försöka lära mig allt på!
Igår kväll bestämde jag mig för att inte lägga mig föräns klockan var 22.00, jag vill ju ställa om tiden så fort som möjligt. Det var lättare sagt än gjort. Jag laddade upp med två dvd-skivor, den ena var en coldplay konsert och den andra var Family Guy - Stewie Griffin: The untold Story. Jag började med Family Guy som jag alltid tycker är lika rolig, men jag slutade kolla efter ca. 30 minuter. Jag var helt enkelt för trött för att ens orka skratta åt alla skämt. Då är man trött för jag skrattar alltid som en galning åt den filmen. Istället så kollade jag på klipp på youtube, det är ju alltid lika roligt. Efter att ha kollat på massa olika musikvideos så kollade jag på Jonas Brothers - SOS, en låt som jag lyssnar på i hemlighet för det är ju nästan pinsamt att jag tycker den är bra. Det är ju lite fjortis musik tycker jag. Men i alla fall, det är en låt som verkligen fastnar och det gjorde den verkligen igår. Efter att ha lyssnat på den en gång så var det den enda låt som jag gick och nynnade på tills jag somnade 21.00 och det var även den låt som jag började nynna på när jag vaknade imorses. Nu börjar den faktiskt bli ganska jobbig! Så i hopp om att den kanske försvinner så laddar jag upp den här på bloggen. Hoppas ni inte möter samma öde som jag gjorde. Haha.
Forgetting Sarah Marshall
känslosam berg o dalbana med flyplansmat och bagage i paris.. det var min resa det
Nu var inte min flyplansmat så illa när jag flög över till New York, den var faktiskt helt ok men jag tycker att det är så himla roligt. Jag har haft en minst sagt underlig resa över hit, både på gott och på ont. Sa hejdå till mina föräldrar när klockan var ca. 5.30 på morgonen och gick för att leta upp mig gate. Väl framme vid gaten så träffade jag en kille som heter Brian. En riktigt social kille som blivit skickad till Gbg för att rapportera om Springsteen konserten (häftigt tänkte jag, men det blir bättre).
Jag blev ju självklart väldigt nyfiken på vad denna Brian jobbade med och fick reda på att han jobbar på en radiostation i NYC där han intervjuar massa olika band och extreme athletes. Han fråga mig om jag visste vem Bam var (duh, vem vet inte det?! förutom mina föräldrar som säkert ser ut som frågetecken nu :P) Jag sa i alla fall att jag självklart visste vem Bam var, då kläcker killen ur sig att dom två är kompisar! (morr!) Han känner även Tony Hawk och trummisen i Ramones. Lite smått omtummlad av denna information så satte vi oss på våra platser i flygplanet, långt från varandra där jag somnade som en stock. Kan ju oftast inte sova på flyg men denna gången gick det bra. Drömde om alla vänner hemma, vänner i nyc, och även om denna killens jobb. Efter att vi landat i Paris så bestämde vi oss för att slå våra kloka huvuden ihop för att hitta till nästa gate (vi skulle ju båda till JFK flygplatsen) och vi virrade oss igenom hela flyplatsen medans jag frågade ut stackars Brian om alla som han har träffat och konserer han var varit på. Jag gjorde ett tappert försök med att verka "cool" jag med och berättade om att jag sett MCR och TBS i Madison Square Garden. Hans svar var då :oh, cool.. yeah those guys are f*cking hallerious. I know the guys in Taking back sunday and I intervjued Gerard Way once. Det var ungefär här som jag bestämde mig för att hålla tyst om saker jag har gjort och bara ägna mig att att börja hata killen! Nej, jag hatar ju honom inte på riktigt såklart, men oj vad jag vill ha hans jobb. Dum som jag var så tog jag inte hans mobilnummer. Han hade ju säkert kunnat fixa in mig och mina kompisar på massa konserter juh! Dumma dumma dumma Louise!!
Det var tur att jag började prata med Brian för annars hade inte denna resan varit speciellt rolig. Efter två roliga veckor i Sverige och en underbar Torsdagskväll så var det inte direkt lättare att slita sig från hemmet. Men nu sitter jag vid datorn här i nyc lägenheten på upper east side och bloggar som vanligt. Det känns lite lättare nu när jag väl är här men det är fortfarande jobbigt. Just det ja, jag glömde nästan att berätta om detta. När jag anlänt till NY och väntade på mitt bagage så började jag bli lite nervös. Bagaget kom aldrig så jag gick till en kostymgubbe med matchande hatt och frågade om han sett min väska (en stor svart med handtag på..) han frågade då efter mitt namn och konstaterade att min väska var en av dom som blev kvar i Paris. Jippie! Jag fick en lapp och traskade vidare till ett kontor där jag skulle prata med ytterligare en person. Hon bad så mycket om ursäkt och sa att väskan skulle komma hem till mig samma kväll eller kanske dagen efter på morgonen. (inte illa!). Sen så gav hon mig en neccessär fylld med bra ha grejer till en flygresa. Blev ganska imponerad att dom tog hand om det så bra så jag blev inte ens arg. Men vi får se hur länge det varar, det vill säga om min väska kommer hem till mig imorn. Annars blir jag grining, det skulle i så fall vara andra gången jag blir av med min skinnjacka som jag köpte förra veckan. Bra jobbat Louise, jag är stolt över dig.
