Kan ni tänka er?
Det är underbart väder idag. Det spritter i hela kroppen och jag har fjärilar i magen. Tänk vad lite värme och solsken kan göra mycket för ens humör. Eftersom jag slutade skolan klockan tio idag så bestämde jag mig för att ta en promenad hem.
Det finns många anledningar till att jag älskar Manhattan, en stor anledning är att olika delar av ön faktiskt känns som helt olika städer (ibland olika länder!). Jag började min promenad hem på Lexington avenue men tröttnade ganska snart. Då gick jag istället mot third avenue och sedan second avenue, och känslan är toltalt olika på de olika avenyerna. Jag kommer även att sakna känslan jag får när jag går vid korsningen av 47th street och Third avenue. Det var här jag spenderade mina första nätter på hotel,helt själv, när jag för första gången anlände till stan. När jag står vid den här korsningen så bubblar samma känslor upp och jag börjar genast tänka "Wow, är jag verkligen i New York? är JAG i New York? Det kan inte vara sant!" 
Här kan man skymta Vanderbilt hotel där jag bodde de första nätterna innan jag flyttade ut till White Plains. 
Det är en blandad känsla av att gå i de här kvarteren. En del av mig kommer ihåg hur imponerad och framför allt taggad jag var av att vara här. Sen efter ett tag så kommer jag ihåg att jag faktiskt var fruktansvärt nervös och rädd av att vara här själv. De första dagarna var verkligen en turbulent tid för mig. Nu när jag tänker tillbaka så märker jag hur mycket jag har utvecklats den dom där första dagarna i New York.
Jag känner mig inte längre spänd av att gå runt i stan. Jag känner mig heller inte lika liten som jag gjorde då. Nu går jag med säkra steg, och jag älskar att upptäcka nya och charmiga kvarter.
